Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenonius’ undersökning visade det intressanta förhållandet,
att — under det man förut endast observerat några få strandlinjer,
som kunde refereras till vissa fasta passpunktnivåer — man här
fick långa serier af strandlinjer af mindre markerad karaktär än de
förut beskrifna; dessa visade, att en issjö kunde sänkas successivt
under utbildande af en mängd nivåer.
Det var således efter Svenonius’ uppsats klart, att vid
Torne-träsk förelågo särskildt intressanta förhållanden, som tarfvade en
detaljerad undersökning och kunde lämna en del nya bidrag till
belysningen af istidens sista skede i våra fjäll.
Då jag de fem senaste somrarna kommit att syssla med
geografiska och glacialgeologiska undersökningar inom
Torneträskom-rådet, tog jag därför upp strandlinjeproblemet. Jag sökte dels att
fa flera och säkrare siffror för strandlinjerna, dels att genom en
undersökning af passen finna förklaringen till att så många och så
föga framträdande nivåer här kunnat utbildas. Sedan fältarbetena
nu afslutats, vill jag här i korthet preliminärt meddela resultaten.
Olika strand linje ty per.
De gamla strandlinjerna vid Tometräsk kunna hänföras till tre
typer: kliffer och svallnivåer i moränmaterial, kliffer i
deltamaterial samt strandvallar. Af dessa är den sistnämnda typen
sällsyntare än de båda andra.
i. Erosionsterrasser i moränmaterial är den vanligaste typen.
Strandlinjen är därvid inskuren i den mer eller mindre jämna
moränsluttningen; i eller strax ofvanför haket har frisköljts en
blockrand, som markerar högvattensnivåns svallgräns. Understundom
har bildats ett plan, där strandlinjen inåt land begränsas af ett
berghak, uppkommet genom frostsprängning i vattenlinjen.
Emellertid bero nog de flesta berghak, som finnas vid strandlinjerna, på
lokala förhållanden (bergarternas bankning och förklyftning) och ha
föga att göra med stranderosionen.
Många af moränstrandlinjerna äro ännu mer intimt bundna till
moränbildningarna. De äro ofta intet annat än ursvallade
moränvallar, afsatta som sidomoräner vid isens afsmältning och
öfver-spolade af smältvatten, hvarvid det finare materialet sköljts bort.
Dessa kunna af vågorna från en mycket obetydlig vattenyta
bearbetas så, att de fa utseendet af mindre temporära strandlinjer.
I en del strandlinjer märker man knappt någon inskärning. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
