Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dessa nivåer äro F = 80—74 m. och E = 67 m. de vackraste.
Den ena af dem ligger strax ofvan, den andra strax under
passpunkten vid Pålnoviken. Därnäst kommer nivån D = 52 m. samt
B = 29 m. En nivå C = 36—40 m. är hufvudsakligen utbildad i
västra delen af Nakerivaarabassängen. Den lägsta nivån A = 12 m.
är sparsamt företrädd.
Ofvan Pålnovikens passpunkt finnas några linjer, som ha mera
lokal karaktär, däribland dock sådana, som otvetydigt äro utbildade
i en större isdämd sjö. Nivån 130 m. är den högsta af de
genomgående. Särskildt på Kaisepakteprofilerna är denna så storslaget
utvecklad, att den ej kan antas vara bildad i en mindre
nunatak-sjö. De ännu högre linjerna förekomma blott på några fa ställen
och äro ej så typiskt utbildade, att de fordra en isdämd sjö af
någon större utbredning eller längre varaktighet.
Passen.
Vi må först erinra oss isrestens läge under isdämningsperioden.
Från trakterna närmast isdelaren, som i dessa trakter låg strax V.
om Kiruna, sköt en mäktig isström in i Torneträsks dalgång, till
en böljan fram öfver riksgränsen. Samtidigt fyllde lokala jöklar
de flesta sidodalar, som hade bakgrund i högfjällen. När isen
af-smälte, lossnade sammanhanget mellan dessa lokala jöklar och
Torne-dalens istunga, dennas dimensioner inskränktes såväl vertikalt, i det
att isresten blef allt tunnare, som horisontellt, i det att dess rand
drog sig alltmer mot öster. Allteftersom isresten afsmälte,
öppnades pass åt angränsande dalar, genom hvilka issjöns vattenmassa
kan tänkas ha afrunnit. Det första af dessa blottlagda pass var
Riksgranspasset, beläget i en jämn och bred dalgång med tydlig
isskulptur. Bottnen af dalgången är nästan fullständigt renspolad
från allt löst material i ännu högre grad än trakten öster ut. Man
märker, att förutom iserosionen väldiga vattenmassor här bidragit
att rensa upp dalen. Lägsta passpunkterna ligga 505 och 508 m. ö. h.1
Mot väster har passet samma ftivå och karaktär till 3 à 4 km.
på andra sidan om gränsen, där en ståtlig kanjon skär sig ned i
dalbottnen. Ehuru såväl denna Nordalens kanjon som Hundalens,
med hvilken den förenar sig, nog delvis äro verk af andra krafter,
1 Dessa båda passpunkter äro relativt smala rännor, genom hvilka blott en ringa
vattenkvantitet kan ha runnit. Dalbottnen i passpunkterna ligger i allmänhet 5 — 7
m. högre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
