Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle kullkasta tältet, anträdde den lilla karavanen den 8 februari
färden mot Fez. Laraches murtinnar skymdes snart af apelsinträden
och försvunno med sina minnen, hvilka för öfrigt äga förbindelse
äfven med vårt land. Det var nämligen till dess stora, med
hvalf-bågar omgifna salutorg, som alla slafvar fördes, hvilka voro afsedda
att säljas till det inre, och det var härifrån som Sveriges
ambassadörer ofta anträdde färden till Fez. Läsaren torde nämligen erinra
sig, att Sverige fordom varit Marockos tributstat och måst från 1763
till 1845 med sändebud öfverskicka 3 255 000 riksdaler specie,
förutom andra presenter till sultanen, till dess denne af ugunst,
godhet och välvilja», befriade oss från detta skatteförhållande. I
samband härmed må erinras, att vi ägt ett särskildt ämbetsverk, det
så kallade konvojkommissariatet, från år 1723 till 1867 för att skydda
fartyg och lösköpa slafvar inom barbareskstaterna, särskildt Marocko
och Algeriet. Samtidigt måste en mängd andra europeiska stater
vidtaga liknande åtgärder. Så vidt sträckte sig denna tid Marockos
makt.
Vår väg förde i nästan sydlig riktning öfver ett kuperadt, med
kaktus, aloë, akacior och dvärgpalmer bevuxet landskap, hvars
friska grönska smekte ögat. Vårt första äfventyr inträffade
efter knappast tvenne timmar. Vi funno då ett tjugotal beväpnade
berber sittande hopkrupna på en kulle. En af männen gick fram
till Cortes och mig samt begärde penningar, hvarefter vi skulle stå
under hans kamraters hägn. Vi drefvo på våra hästar och
öfver-lämnade åt soldaten Ahamed ordväxlingen med honom,
samtidigt låtande våra revolvrar skymta fram. Vi passerade därefter
en härlig korkekskog. Vid foten af de åldriga stammarna
blommade i skuggan af det gråa löfverket Tussilago-och Saxifragaarter
samt en och annan lilja. Brushanar, spofvar, plogärlor, storkar,
falkar och korpar sväfvacfe omkring oss. Vid middagstiden förde
oss vägen, hvilken liksom allestädes i Marocko endast bestod af ett
upptrampadt spår, som flyttar sig hit och dit, beroende på
vattenpussar eller spillning, ut på vidsträckta, vågiga och i regeln
trädfria betesmarker, å hvilka douarer (byar) här och hvar reste sig.
Stora hjordar af boskap, getter och får vaktades af herdar i
hvitgråa burnusar med långa käppar, slående lika figuterna i våra
bibliska historier. Då vi nalkades det lilla vattendraget Had Sueir
kommo vi in en förtjusande, starkt kuperad trakt med skogsdungar,
bäckar, trädgårdar, hvita helgongrafvar (koubbas) och talrika douarer.
Mot en af dessa, Hanaura, styrdes färden för att där uppslå värt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
