Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tid dubbelt farliga och dittills oförsökta vågspelet att såsom
ensam främling göra färden.
Den 2 tidigt på morgonen var min lilla karavan, bestående af
tolken, Rifbon Hadschi, soldaten Kasern, en arab, och
mulåsne-drifvaren Abdsallem, en sudanneger, marschfärdig. Min arabiska
hingst Omar och min packmula stodo sadlade. Då anlände från
konsul Vassel ett ilbud med ett minnesrikt bref, som ännu är väl
bevaradt. I natt, hette det, hade styrelsen fatt meddelande, att
fransmännen gått öfver gränsen och besatt Oudjda. Hadzi Omar
hade därför sändt Vassel bud att hindra min afresa. En allmän
massaker af européerna var nämligen i följd af det skedda när som
helst att befara.
Jag återvände nu till min kammare för att fatta beslut. Af kartan
fann jag, att midt emellan Fez och Tanger låg staden Alcazar med
engelsk konsul, och där borde jag sålunda kunna sluta mig till andra
européer. Ryktet om fransmännens infall spred sig naturligen nu
dels från Fez och dels från kusten. Men om jag red snabbt,
borde jag hinna före detsamma till Alcazar, där jag kunde få
bistånd. Jag beslöt därför att bryta upp utan ett ögonblicks dröjsmål.
Jag meddelade mina tyska värdar beslutet och såg på deras
blickar, att de gärna velat vara med om äfventyret. Efter ett varmt
tack för all den storartade gästfrihet, de båda käcka officerarna lämnat
mig, styrde jag vägen mot stadsporten. Med allvarliga, nästan
vemodsfulla tankar passerade jag det höga hvalfvet och såg
minareternas metallglänsande, i tusen nyanser glittrande smärta gestalter
sjunka bakom mig.
Nu vidtog en rastlös, enslig ridt, timme för timme, dag för
dag genom falt med blommande vallmo, blå, skära och röda petunier,
samt lackvioler öfver vida kullar höljda af azaleor, giildregnsbuskar
och brandgula krysantemum, öfver sädesfält, genom olivskogar,
förbi douarer och små städer, genom skummande vad, i regn och
modd förde Omars snabba steg mig framåt.
Så hann jag Alcazar utan att hafva gifvit befolkningen tid att
planlägga något öfverfall. Engelske konsuln, herr Carleton, som jag
uppsökte i hans härligt doftande orangeträdgård, svarade på min
förfrågan, om jag kunde fortsätta till Tanger, att — det ju alltid
gick an att försöka. Jag hade nu framför mig Beni Aros land och
måste öfverskrida de Röda bergen, där Raisouli och hans anhang
ännu drefvo sitt spel. Genom att i nattkvarteren uppgifva andra
vägar för min ridt än de verkliga och genom att då och då plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
