Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansikt smatt ; And. Sunesson. M. i. M. Gr.
Nasion-mentalhöjd (ansiktshöjd) 118 119 (■•7)
Okbågsbredd (ansiktsbredd) .. 124 *3« 133
Ansiktsindex
Ansiktsindex (Kollman) 95.2 90,8 (88)
Florman säger, att Andreas Sunessons hufvudskål »mera
närmade sig till de större än mindre»; men af denna tabell se vi tyd
ligt, att ärkebiskopen hade ett litet hufvud. Alla kraniemåtten
utom största längden äro absolut små mått för ett manligt kranium,
och för ett dolikocefalt kranium med index 69,9 är äfven längden
186 mm. ej stor, hvilket Florman framhåller. En jämförelse med
det dolikocefala manskraniet M 1 ådagalägger detta till fullo,
fastän det ej är något stort kranium. Kapacitetssiffran
fastslår än tydligare hufvudets litenhet. Den betydliga dolikocefalien
framgår äfven af tabellen. Såsom vi veta, räknas såsom äkta
doli-kocefali index under 75. Anders Retzius hänförde till dolikocefali
äfven hvad vi nu kalla mesocefali, d. v. s. index 75—79.
Ansikts-höjdmåttet visar en i förhållande till skallens mått ej obetydlig
storlek, framträdande än mera därigenom, att ansiktsbredden ej är
stor. Ansiktsindex blir således särdeles hög och antyder ett
långsmalt ansikte d. v. s. hög leptoprosopi. Jämföra vi Andreas
Sunessons ansiktsindex 95,2 med af F. Ask och mig gjorda beräkningar
på äldre och nyare svenska kranier, se vi tydligare, att hans
ansiktsform är mer än vanligt lång. Procenttalen för de olika
ansikts-index-grupperna hos de undersökta svenska kranierna ställa sig
nämligen så: Index—79 6,4 %, 80—84 i6yQ %, 85—89^,8%,
90—94 jo,4 %t 95— 14,4 %.
Om skallens form säger Florman, att pannan var något låg,
sluttande starkt framåt mot tvenne stora ögon bry nsbågar (tubera
superciliaria). Ett stycke bortåt sutura sagittalis fanns en starkare
höjning. Hakan var starkt framstående.
Sammanställas dessa uppgifter med de mått, beräkningar och
jämförelser, jag ofvan lämnat, så kan om Andreas Sunessons skalle
med stor säkerhet påstås, att den karakteriserades af en dolikocefal
och ortocefal form med låg, sluttande panna (fliehende Stirn), kraftig
utveckling af ögon bryns bågarna, starkt leptoprosopiskt ansikte och
framskjutande haka. Pannan var sannolikt ej bred.
Detta är en samling af kännetecken, som utmärka en
nordiskgermansk skalleform, sådan vi känna, att den uppträdde* talrikt
under järnåldern och äfven senare (A. och G. Retzius, Arbo, Barth,
Larssen, Fiirst m. fl. Se Fiirst i Ymer 1. c.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
