- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 28 (1908) /
143

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock i deras transport av det genom vittringen frigjorda materialet.
Under namnet erosion har man brukat sammanfatta den
verksamhet hos det rinnande vattnet och hos isen, som avser utbildandet
av särskilda fåror och dalar för vattendrag och isströmmar.

Nästan uteslutande som transportmedel är stenraset av
betydelse för denudationen. När vittringen lösgjort berggrundsmaterial
i branterna, faller detta av sin egen tyngd nedåt och blir liggande,
till dess andra transporterande agentier taga hand om detsamma.

Vinden äger förmåga att förflytta fint stoft och sand, som
stundom nedfaller i havet Genom det suspenderade materialet kan
vinden utöva nötning och avslipa i vägen liggande klippor och
stenar. Det är huvudsakligen i torra eller vegetationsfattiga trakter
som vinden är av större betydelse såsom transporterande och
avnötande agens.

I motsats till glaciärisen, som kan verka eroderande under
havets yta, är det rinnande vattnets arbete begränsat till vad som
ligger över havsytan. Vattnet samlar sig i strömmar, vilka
fördjupa sina dalar så långt detta är möjligt. Gränsen för
dalfördjupningen är havets nivå, dock endast vid flodens mynning. Inuti
landet ligger gränsnivån högre, ty flodläget måste även i en aldrig
så vid och mogen dal ha någon lutning. Med basnivå för
dénudation eller för erosion menar man denna gränsnivå; dätjämte talar
man om tillfälliga och lokala basnivåer, vilkas höjdläge bestämmes
av en sjös vattennivå, läget av ett motståndskraftigt parti i
berggrunden eller dylikt.

En landmassa, som nyss blivit höjd över havet, angripes
genast av vittringen och det rinnande vattnet. De första
dalbildningarna äro smala, djupa rännor, i vilka vattnet strömmar med
stark fart. Allteftersom erosionsarbetet fortskrider, vidgas dalarna,
deras tvärprofil får en mer och mer öppen V-form, och deras
lutning mot havet avtager. I följd av det fortgående bortförandet av
genom vittringen lösgjort material framväxer kring flodernas nedre
lopp en föga över havets nivå liggande, svagt böljande slätt, en s. k.
peneplän. Peneplänb ild ningen fortskrider uppåt mot vattendelaren,
på vilkens andra sida en liknande utveckling ägt rum. Om landet
tillräckligt länge låge kvar i samma läge i förhållande till havet,
kunde det hända, att hela den del av land massan, som nått över
havsytan eller riktigare över basnivån för denudationen, vore
bortförd och avlagrad i havet, medan återstoden vore avjämnad till en
sammanhängande peneplän. Så långt hinner denudationen sällan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:51:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1908/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free