Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning (fig. 3). Enligt anmälarens uppfattning är Tibet, att döma af
Hedins beskrifning och afbildningar, närmast att betrakta som ett
typiskt exempel på ett högland, hvilket icke i någon mycket sen tid i
större utsträckning varit täckt af is. Denna slutsats är egentligen
ganska oväntad, men jag kan icke se saken på annat sätt.
Huru landets sjörikedom skall förklaras, är emellertid en annan
fråga, på hvilken det ej torde vara skäl att här söka inlåta sig.
Beträffande tydningen af längsdalarnas sjöar kräfvas noggranna
undersökningar af de jordarter, som utfyllt dem. Att vid deras
utbildning vinden i vissa fall varit verksam, är ju sannolikt, men
man skulle mycket väl kunna tro, att de tibetanska sjöarna höra
till en typ, hvilken icke har någon fullkomlig motsvarighet
annorstädes inom kända delar af jorden. Att i enstaka fall iseroderade
bäcken förekomma, kan ju icke betviflas.
Jag nämnde nyss sjöarnas uttorkning. Såsom bekant, ha
forskningsresande inom de mest olika trakter af jorden, men framför
allt i Centralasien (namnet användt i dess vidsträcktaste omfattning),
kring stränderna af insjöar påvisat rader af gamla strandlinjer, och
många af dem ha däraf dragit den slutsats, att särskildt det
sistnämnda stora området vore stadt i rask uttorkning, utan att dock
vetenskapen härvidlag sagt sitt sista ord. Hedin har under sina
resor haft talrika tillfällen att studera denna fråga och åtminstone
till diskuterande framlagt ett ytterst omfattande material. Med
hänsyn till Tarimbäckenet synes hans åsikt närmast vara den, att
några mycket stora förändringar i klimatet inom historisk tid ej
låta sig påvisa. Att vissa områden, som förr haft växtlighet, nu
äro öken, kan bero på flodernas och sjöarnas förflyttning och äfven
på andra mera lokala orsaker. Mot den t. ex. nyligen af furst
Krapotkin framställda åsikten, att Karakoschunsänkan blott skulle
vara en sista rest af det forna, vidsträckta Lobnorbäckenet, vänder
sig Hedin med skärpa.
Däremot synes författaren antaga, att de strandlinjer, som
ganska allmänt träffas kring de tibetanska sjöarna, stundom ända
upp till 133 meters höjd, icke kunna förklaras på annat sätt än
genom klimatets snabbt fortskridande uttorkning. Äfven en sådan
slutsats kräfver emellertid mycket ingående undersökningar. I ett
fall, nämligen vid diskuterandet af frågan om den ytterligt olika
bild, som Nain Singhs karta från augusti 1873 och hans egen från
november 1901 ger af sjön Lunaringtsos konturer, påpekar Hedin
själf, hvilka omständigheter, som kunna vålla, att observationer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
