Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den i oktober kunde slädfärderna begynna, ty då hade hafvet lagt sig.
Tiden begagnades bland annat till en öfningstur för hundar och 11
man under Mylius-Erichsens ledning norr ut. Härvid nåddes 78°
13’ och visade sig, att utrustningen var mycket god. Den 30 okt.
försvann solen och återvände först omkring midten af februari 1907.
Af de slädresor, som ägde rum, må erinras om en på 300 km. söder
ut till Bass Rock och Sabineön, hvarvid tyskarnas Germaniahamn
på sistnämnda ö och amerikanen Zieglers depå på Shannonön
besöktes. Vinterns hufvudsakliga arbete, utom de sedvanliga
regelbundna observationerna, bland hvilka drak- och ballonguppstigningar
i meteorologiskt syfte, voro dock förberedelserna till vårens stora
slädexpedition.
Den 28 mars 1907 afgick denna, bestående i allt af 10 slädar
med 88 hundar och 10 man i fyra partier. Då lämnade Mylius-Erichsen
sitt fartyg och sina kamrater för att aldrig mera återse dem. Innan
färden närmare skildras, må några ord nämnas om de på fartyget
kvarvarandes arbeten. Då alla brukbara hundar togos i anspråk for den
stora turen, måste sistnämnda parti själf tjänstgöra såsom
dra-gare, det bildades tre »dragarelag» med 4 man i hvartdera. Dettas
uppgift var att fylla de sydligare depåerna samt att kartlägga och
studera den sydliga delen af undersökningsområdet. Det blef mycket
ansträngande färder med de tunga slädarna, och dagsresultatet kunde
oaktadt all möda ej uppbringas till mera än c. 15 km. pr dag.
Längre fram under våren och sommaren gjordes talrika turer,
hvarvid området kring Dovebukten och Germanialand
undersöktes i geologiskt, zoologiskt, botaniskt och arkeologiskt hänseende.
På den nu folktomma kusten utgräfdes denna och följande
sommar ej fa eskimåruiner, och de hembragta samlingarna anses
vara mycket vackra. Man återfann äfven Koldeweys varde från
1870. Hans rapport hade inneslutits i en liten fajanskruka men
blifvit förstörd, sedan fåglar hackat ur den tillslutande korken.
Pietetsfullt nedlades en afskrift, hämtad ur den tryckta
redogörelsen för den tyska expeditionen, jämte en berättelse om danskarnas
eget besök. Allt vittnade om huru dödströtta tyskarna varit, när
de här byggde sitt nordligaste minnesmärke, varden var liten och
knappt synlig, oaktadt traktens blockrikedom, och blott en half
timmes väg längre mot norr fanns en höjd, från hvilken de kunnat
kartlägga kusten ännu ett stycke till Kap Marie Waldemar på
77>/4° n. br.
Den 14 maj återkom det första partiet af den stora slädex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
