Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välja dugliga, och för den föresatta uppgiften entusiasmerade män,
samt till sist att han mäktade bibringa dem sin egen oförbränneliga
energi och målmedvetenhet. Under sin korta bana som arktisk
resande förvärfvade han sig ett på detta område högt aktadt namn.
Först och främst torde det kunna sägas, att han förde
polarforskningens metodik ytterligare ett steg framåt med hänsyn till
konsten att använda den arktiska naturens resurser. Längre än han
och hans vän Rasmussen under deras fard till Grönlands västkust
åren 1902—1904 drefvo det eskimåiska lefnadssättet torde ej vara
möjligt att nå. Lifligt står ännu minnet häraf för dem, hvilka den
23 januari 1905 hörde hans föredrag i vårt Geografiska sällskap.
Mylius-Erichsen var ock en rikt begåfvad man, som själf växte
med de allt större och större uppgifter, han upptog till lösning.
Liksom så många af dem, hvilka våga sig på stora och svåra
uppgifter, var han en fantasimänniska, som på samma gång han
genomträngts af kulturlifvets intensiva arbetsdrift längtade ut i ensamheten
och naturen. Han begynte med sitt eget lilla lands ödemarker,
de jutska hedarna. De sånger och skildringar, som den unge
kandidaten bragte hem från långa vandringar därstädes, faste först
uppmärksamhet på honom i hans hemland. I sitt 1903 utgifna
ståtliga och intressanta arbete »Den jydske Hede før og nu,
Studier og Skildringer» har han rest heden och dess odiare, men ej
minst sig själf, ett sällsynt vackert minnesmärke.
Jag frågade honom en gång hur han, esteten och litteratören,
fallit på den idén att studera Grönland. Han skildrade då, huru
indignationen öfver hvad han ansåg för byråkratisk regim tvungit
honom att uppträda mot den häfdvunna behandlingen af
grönländarna. Man svarade honom, att den saken begrep inte han, som
aldrig varit på Grönland. För att tysta mun på sina motståndare
beslöt han sig då att med egna ögon studera folket och
förhållandena däruppe. Efter stora svårigheter fick han ändtligen till stånd
den mycket omtalade »litterära Grönlandsexpeditionen», under
hvilken äfven ej obetydliga delar af Melville-bays Grönlandskust
kartlades. Det kan ej förnekas, att det var nya uppgifter, nya
metoder, som han sökte lösa och bringa till användning, samt att
hans arbeten, äfven om de kanske ej voro så djupgående, dock i hög
grad bidrogo att omstämma opinionen i hans fädernesland med
hänsyn till de förpliktelser, som åligga detsamma gentemot kolonien.
Han kastades emellertid snart nog in i arbetet för den nya
expedition, som skulle bli hans lifs största och vackraste gärning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
