Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan den nedre delen av Salangsdalen är betydligt vidare än
Bardodalens sträckning närmast NO om Bardo kyrka.
Vid flera av Ijordarna äro bevarade dallister från Guristiden, och
på några ställen har jag påträffat lämningar av dalbottnar, vilka
torde höra till Gebagenerationen. Sådana finner man vid
Ma-langssundet mellan Kvalö och Senjen. Om dalen varit hel, torde
bottnen ha legat på 100—200 m. höjd. Liknande lämningar ser man
i många andra sund och smalare fjordstycken, intill vilka avjämningen
fortskridit nog långt, t. ex. Kvalsund och Skagösund.
Den av bränningen utarbetade strandytan har samma utseende
och läge inom Tromsö amt som efter kusten söder ut. De yttersta
delarna av densamma ligga under havsytan, medan de innersta
partierna ofta äro upplyftade 50—75 m.
På Reuschs karta1 äro vissa lägre landstrimmor inuti fjordarna
och sunden utlagda såsom tillhörande strandytan. Bränningen torde
dock ha haft mycket liten arbetsförmåga inne i dessa trånga dalar,
och det berättigade i denna markering kan starkt sättas i fråga.
Det torde väl vara riktigare att betrakta dessa låga landsträckor, vilka
ha ungefar samma höjd över havet, såsom hörande till en av
rinnande vatten frambragt denudationsyta. Den i det föregående
omnämnda Rajsagenerationen har visserligen, åtminstone i de inre
sydöstliga dalarna, visat en mycket ringa grad av mogenhet, men det
är ju icke osannolikt, att närmare havet avjämningen till denna nivå
varit längre gången och sträckt sig över större arealer såväl i
dalgångarna innanför de stora öarna som ute vid kusten.
Det torde ej heller vara riktigt, att, såsom Vogt2 gör, tillskriva
bränningen bortförandet av en i genomsnitt 400 m. hög bergmassa,
vilken han anser ha legat över strandytan. Till denna
mäktighets-siffra kommer Vogt genom approximation, utgående från den genom
kartornas höjduppgifter beräknade medelhöjden, 500 m., av landet
innanför strandytan. Detta värde stämmer ganska gott med den
av mig från Rejsentrakten uppgivna höjden på Gurisytan. Att
Vogts siffra är något högre än min, beror dels därpå, att Vogt fäst
sig vid de låga topparna, medan jag hållit mig till de vida
dalbottnarna, dels därpå, att de efter Guristiden försiggångna
nivåförändringarna varit svagare öster ut.. Då man tager i betraktande, att
denudationen efter Gurisytans tillkomst arbetat dels till Geba-, dels
till Rajsanivåerna, torde en stor del av den till Gurisnivån avjäm-
‘ Rkusch, Strand fladen, Norges Geol. Undersög., N:r 14.
2 Vogt, Sondre Helgeland, Norges Geol. Undersög., N:r 29, sid. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
