- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 28 (1908) /
309

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är nämligen bevisadt, att ett hårdnande af korallkalken sker blott i
de lager, som falla inom tid vattensgränserna. Likaledes omvandlas
den till en synnerligen hård och fast massa, då refven längre tid
legat höjda öfver hafsytan. Detta hårdnande går hand i hand med
en förstöring af korallernas och öfriga djurskals struktur och en
ut-fy 11 ning af hålrummen med kalkspatkristaller. Slutresultatet blir en
mycket fossilfattig, ja fossilfri, alldeles homogen kalksten. 1

Det lider ej minsta tvifvel, att Stilla oceanen och kringliggande
områden under senare tertiärtiden och kvartärtiden ända fram till
våra dagar varit underkastade omfattande höjningar och sänkningar
i samband med de bergbildande krafternas verksamhet, liksom ock
att en storartad vulkanisk verksamhet, såväl submarin som å öar
och större landområden, här ägt rum. Det är också inom dessa
under senare geologiska tidsskeden oroliga delar af den varma zonen,
med hvilken korallernas utbredning i stort sammanfaller, som vi
företrädesvis ha att söka korallrefven. Nivåförändringarnas natur och
förlopp inom dessa aflägsna och först på senare tider af ett större
antal forskare studerade trakter af jorden äro dock ännu så
ofullständigt kända, att en öfverblick af förhållandena icke står att vinna.
Att omfattande höjningar här försiggått, framgår med säkerhet däraf, att
flerstädes ungtertiära och kvartära korallref lyftats öfver hafsytan bortåt
ett par hundra meter och därutöfver. Likaså visar Langenbecks
sammanställning (Geogr. Zeitschr. 1907, sid. 34—36) af ett mycket stort antal
observationer från olika, vidt skilda delar af Stilla hafsområdet
sannolikheten däraf, att under senaste tiden fortgått och alltjämt
fortgår en förskjutning af strandlinjen, omfattande 1—6 m., och
hvar-igenom ett stort antal korallöar och ref blifvit höjda öfver hafsytan.
Denna förskjutning anses ej bero på någon egentlig höjning af lan-

1 Att alla dylika, organisk struktur saknande kalkstenar ej utan vidare få förklaras
som omvandlad korallkalk, har Voeltzkow (Wissenschaftl. Ergebn. d. Reisen in
Madagaskar und Östafrika in d. Jahren 1889—1895, Bd 11,(1901), sid. 464—509) visat
genom undersökning af det fina kalkslam, som af honom tillvaratagits kring atoller och
ref. Detta fann han vid stor förstoring sammansatt af utomordentligt små kalkska
tillhörande en del urdjur (kokkoliter och rabdoliter) eller desamma, som till stor del
bilda den vanliga kritan. V. kunde därjämte påvisa, hurusom den homogena refkalk,
hvilken till större delen bildar ön Aföabra och i öfrigt har stor utbredning i västra
Indiska oceanen utgör nära nog en renkultur af dessa utomordentligt små skal.
Genom regnvattnets inflytande hårdnar kalken, geologiskt taladt, hastigt och omvandlas
till en mycket fast, för slag klingande, för vatten nästan ogenomtränglig,
svårvitt-rande bergart. På västra Madagaskar bildar den underlaget för nästan alla såväl höjda
som lefvande korallref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:51:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1908/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free