Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polytrema. Därefter följer ett konglomerat bestående af afrundade
korallstycken; detta utgör en gammal strandlinje. Delvis af samma
ålder, delvis yngre än de bägge sistnämnda bergarterna är en af
söndermalda litotamnier och foraminiferer sammansatt bergart med korn
af sands storlek. Yngst ärodea—3,5 m. höga block vallar
(»hurricane-bank», fig. 8), som stormarna uppkastat och fortfarande uppkasta på
atollranden. Utanför denna finnes en bortåt 100 m. bred »refplattform»,
hvars inre del vid ebb ligger torr och har ett starkt eroderadt
utseende, medan den mellersta är täckt af alger och befinner sig något
under lägsta vattenstånd. Den yttersta randen af refplattformen ligger
åter något högre samt är genomdragen af djupa sprickor, i hvilka
kalkalger tagit föste. Enligt beskrifning afsöndras här kalken
pelar-formigt på ett sätt, som synes erinra om bankarna på Gottland,
hvilken ö till större delen är att betrakta som ett siluriskt korallref.
Sedan man med stöd af 1896 års misslyckade borrningsförsök
förbättrat metoderna, lyckades man följande år neddrifva ett borrhål
till 209 m. och 1898 ett annat till 334 m. djup. I stort sedt visade
det sig, att, såsom redan omtalats, det inre till större delen är
mycket löst, så att inga fasta borrkärnor kunna erhållas. Efter
korall-breccia och heliopora-kalksten af 12 m. mäktighet följde 191 m. löst
material, i hvilket tillhopa endast 20 m. fast borrkäma erhölls i
enstaka bankar. Mellan 191—224 m. härskade en något fastare,
krit-liknande bergart, hvilken dock äfven den föll sönder. Från 224 till
borrhålets botten gick borret däremot (no m.) igenom en hård kalksten,
där endast af och till (16 m.) lösare bankar förefunnos.
Foramini-fererna voro de kvantitativt rådande i hela lagerserien, närmast dem
kommo kalkalger (Lithothamnium, Halimeda). Retbyggande koraller
af många släkten (17) och arter funnos allestädes, men rikligast i den
undre fasta kalken, till hvilken dessutom ett antal släkten uteslutande
voro begränsade. Borrningar intill 73,5 m. under botten i lagunen
gåfvo i stort sedt liknande resultat.
Hur man än vill tolka detaljerna (otvifvelaktigt är, att en
höjning, en sänkning och ånyo en höjning ägt rum under atollens
bild-ningstid), står det genom borrningarna på Funafuti otvetydigt fast,
att här reibyggande koraller deltagit i refvets bildning till ett djup
af 334 m., d. v. s. en nivåförskjutning af mer än 300 m. måste ha
ägt rum. För Funafuti gäller sålunda ovedersägligen Darwins teori.
Att genom ytterligare exempel från andra omsorgsfullt
undersökta refområden belysa de växlingar i korallrefvens bildningssätt,
som med säkerhet kunna sägas vara påvisade, ingår ej i planen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
