Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta så ytterligt karakteristiska samhälle, är icke alls eller endast
mycket svagt utveckladt, bättre dock i Otway med dess något större salthalt.
Viktigare än någon alg är en fanerogam vattenväxt, som i floristiska
arbeten från dessa trakter brukar gå under namnet Ruppia maritima L;
Man behöfde emellertid ej komma längre än in i Gajardo-kanalen för
att Horan genast, med en gång, skulle ändra karaktär: Macrocystis
uppträdde åter ymnigt och likaså kalkalgerna, hvilka helt och hållet saknas
inne i Skyring.
Zoologiska arbeten. Såsom alltid tillvaratogs det material, som erhölls
vid skrapningarna, hvilka utfördes till ett djup af 60 meter. En mycket
iögonenfallande skillnad förefinnes mellan faunorna i Otway och Skyring.
Den senare är dessutom mycket fattigare. Af landfaunan samlades endast
insekter och spindlar.
* *
*
Om sina geologiska arbeten meddelar kandidat Quensel följande:
»Som Otway och Skyring med sina östra delar sträcka sig långt in i
det utanför bergskedjebildningen liggande området för de tertiära och
yngre formationerna, under det deras västra delar med fjordlika armar
tränga djupa in i Centralkordillerans fjällmassiv, erbjuder sig här ett
utmärkt tilfälle att studera Kordillerans inre byggnad. Man kan sålunda
följa de i bergskedjeveckningen deltagande bergarterna från de svagt
stupande sandstenarna och skiffrarna i öster till högfjällens till
oigenkännlighet metamorfoserade och omkristalliserade bergarter. Hvad
eruptiv-bergarterna beträffar, var det af särskildt intresse att längst inne i västra
Skyring finna anstående identiskt samma porfyriska bergarter som i
Azopardo-dalen, här liksom där dels lokalt opressade, dels, och detta var i
allmänhet fallet, starkt metamorfoserade. I Estero de los Ven t isq uer os
innersta del förde den stora glaciären så godt som uteslutande
moränblock af en rödlätt granit, antagligen tillhörande den för Ostkordilleran
karakteristiska mesozoiska granitgruppen. Vid Sierra Pinto på norra sidan
af Skyring anträffades en intressant basisk bergart med åtföljande
gång-bergarter. Så vidt jag af en makroskopisk undersökning kan döma, är
den nefelinhaltig. Det skulle i så fall vara första gången jag här
anträffat fogaitiska bergarter. Inom glacialgeologien gjordes flera intressanta
iakttagelser. Glaciärema själfva visa ej spår af den under senaste tiden
fortskridande, hastiga tillbakaryckning, som jag påvisat längre norr ut i
Patagonien. De senglaciala aflagringarna hafva i såväl Otway som
Skyring nått en storartad utbildning. I en flodskärning å norra kusten
af Otway befanns ett mer än 50 meter mäktigt moräntäcke direkt
öfver-lagra sand och leror, med all antaglighet af kvartar ålder. Detta
förhållande torde vara af intresse i fråga om den så ofta diskuterade
glacialerosionen. Vid Rio Verde, den norra mynningen af Fitzroy-kanalen,
träffades mäktiga aflagringar af sand med talrika större och mindre inströdda
block. Detta jämte aflagringarnas markerade platåform gaf stöd för
antagandet, att i senglacial tid såväl Otway som Skyring varit isdämda sjöar
och att de ofvannämnda aflagringarna alltså äro att uppfatta såsom
issjösediment. Isen har under sin tillbakaryckning naturligtvis legat kvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:51:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1908/0354.html
