Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lager af skiktad sand samt nära Rio Verde en vacker, hvarfvig lera,
fullkomligt lik vår svenska ishafslera. Dessa vidsträckta sandlager torde stå i
något samband med de talrika, vackra strandlinjer, som jag hade tillfälle
att afväga på många ställen i Otway och Skyring och af hvilka de högsta
torde nå upp till åtminstone 20 à 30 meter. Marina fossil har jag dock
funnit endast till en höjd af c. 6 meter öfver hafvet, i samband med en
mycket markerad, mera recent strandlinje. Huruvida de högre belägna
strandlinjerna äro af marint ursprung, är ganska osäkert. Möjligen kunna
de vara bildade i en issjö.
Ombord å Torö’, aug. 1908. Carl Skottsberg.
II. Expeditionen till de Patagoniska kanalerna, maj—juni iqo8. För
den tur, som vi planerat till det väldiga kanalsystem, som utefter
Patagoniens västkust sträcker sig från Magelians sund till Penas-golfen,
ställdes med aldrig svikande frikostighet till vårt förfogande regeringsångaren
Meteoro om c. 650 ton. Kandidat Halle, som ej kunde vänta sig
någon nämnvärd sysselsättning under den månad, vi hade för afsikt att
tillbringa i kanalerna, medföljde därför ej på resan utan begaf sig till
Eldslandet, där han i trakten af Rio Grande gjorde rika samlingar af
tertiärfossil, hvarefter företogs en längre exkursion utefter firunswick-halfön,
där han studerade kritaflagringarna. Expeditionen fick emellertid en tredje
deltagare, i det att på min begäran piloto mayor i chilenska flottan, kapten
José Bordes beordrades att göra oss sällskap. Denne är kanske den officer,
som är bäst förtrogen med de trakter, vi skulle besöka, hvilket ock visade
sig vara af största värde för vårt arbete.
Den 21 maj lämnade vi Punta Arenas, och vill jag här endast i största
korthet redogöra för den route vi togo. Vårt första uppehåll gjordes i
Port Gallant, där vi genom Bordes försorg lyckades erhålla en tolk, en
äldre indiankvinna af ålokoloup-stammen, utan hvilken resultaten af våra
studier öfver de fåtaliga kvarlefvande medlemmarna af detta intressanta
folk skulle blifvit ännu mycket obetydligare än nu är fallet. Vårt närmaste
mål var därefter Evangelistas-öarna, där det finnes en fyr, till hvilken
Meteoro medförde proviant. Besöken på denna plats äro kända för att
lätt medföra allahanda besvärligheter. Öama i fråga utgöras nämligen af
några små, tvärbranta klippor, belägna vid den västra ingången till
Magellans sund och utsatta för våldsamheten af en sjö, som så godt
som aldrig lägger sig. Någon landningsplats finnes ej, utan från båten,
som i de fruktansvärda bränningarna med möda kan hållas från klippan,
måste man i rätta ögonblicket hoppa upp på en liten afsats och därefter
med tillhjälp af en lina äntra upp. Såsom den yttersta utposten mot
Stilla oceanen hade stället sitt intresse såväl för en geolog som för en
botanist. Vi följdes af god tur, i det att vädret, ovanligt nog, gjorde det
möjligt att utan väntan företaga färden.
Sedan vi ägnat ett par dagar åt undersökningen af Reina
Adelaida-arkipelagen, fortsatte vi genom Anita-kanalen till Munos Gamero halfön,
hvarifrån vi genom Smith-, Sarmiento-, Vide- och Messier-kanalerna begåfvo
oss till Penas-golfen, därifrån inträngande i Baker Inlet. Återresan söder ut
skedde delvis en annan väg, i det att vi använde några dagar på under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
