Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förutse de växlande former, som därvid uppträda eller den väderlek
de medföra, enär dessa nästan uteslutande bero på de därvid
verksamma F och 5, som icke kunna urskiljas utan den särskilda analys,
som ligger i differensmetoden.
Under sin rörelse bruka 5 och F oftast förändra sin styrka,
som under ett eller flera dygn växer till ett maximum för att
sedan åter aftaga. Det inträffar då ofta, att S i sitt maximum
alstrar en anticyklon, som kvarligger, då 5 aftager i styrka och
aflägsnar sig. På sådant sätt uppstår en stationär (kvarliggande)
anticyklon. Likaså inträffar det ännu oftare, att ett F i sitt
maximum alstrar en cyklon, som kvarligger, då F aftager i styrka
och aflägsnar sig. På sådant sätt uppstår en stationär (kvarliggande)
cyklon.
En dylik anticyklon eller cyklon kan stundom uppkomma ur ett
S eller F, som icke nämnvärdt förändrar sin styrka, ifall
lufttrycks-fördelningen uti isobarfaltet är mycket ojämn. Om t. ex. lågt lufttryck
råder på hafvet mellan Island och Norge, men högt lufttryck på
norra Europas kontinent, hvilket är mycket vanligt i synnerhet
vintertiden, och ett F inkommer från hafvet väster om Island och flyttar
sig öster ut öfver Atlanten och Skandinaviska halfön till Finland
och Ryssland, så uppstår vid Island eller mellan Island och Norge
en cyklon, som kvarligger där, när F fortskrider öster ut. Det ser
då ut, som om cyklonen ej orkade följa med i den uppförsbacke,
som bildas af isobarerna mellan det låga lufttrycket i väster och
det höga i öster, under det att F utan svårighet och med
oförminskad hastighet fortskrider uppför denna backe. Den enkla
förklaringen ligger däri, att F ej har så stort djup, att det under
samverkan med ett vanligen efterföljande 5 förmår så omforma
isobarfaltet, att lufttrycket inne på kontinenten blir lägre än ute på
hafvet. Men om, såsom ofta är fallet, en rad af dylika F och S
omväxlande inkomma från väster och gå öster ut ungefär samma väg,
så brukar slutligen isobarfaltet omformas, så att, ofta helt plötsligt,
en väl utbildad rörlig cyklon uppträder öster om Skandinavien,
särdeles öfver Östersjön eller dess vikar. Sådana förändringar kunna
utan svårighet förutses med tillhjälp af isallobarerna, men äro
obegripliga, om man blott betraktar isobarerna. Exempel härpå visa
kartorna på fig. 2—25 (sid. 378—397).
Dagligen ser man S och F af olika storlek och form röra sig
öfver de synoptiska kartorna, stundom hastigare, stundom
långsammare. Banorna gå i alla möjliga väderstreck, dock oftast med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
