Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växta örter, som träffas i de fuktiga tropiska områdena m. fl. — Gruppen
delas alltefter hithörande arters storlek i flera undergrupper, så att 4 af
de 10 nyssnämnda (stängelsukkulenter, raega-, mikro- och nanofanerofyter)
grupperna äro att föra till denna afdelning.
2. Ytväxter eller kamæfyter, hvilka ha de knoppar, som
öfver-lefva, placerade på eller tätt öfver jordytan (lägre än 30 cm. från denna).
Härigenom skyddas de i kallare trakter af snön, i varma och torra af
vissnade blad m. m. Hit höra våra skogars ris: lingon, blåbär, ljung,
kråkbär, Linnæa, vidare vissa med bladrosetter öfvervintrande, äfvensom
fjällens och de arktiska trakternas tufväxter.
3. Mark växter eller hemikryptofyter, hos hvilka knopparna ligga
i själfva markytan eller omedelbart under denna. De skyddas härigenom
fullständigare af jord, snö och vissnade växtdelar än de föregående. Hit
höra, för att ånyo blott tänka på vår flora, en mångfald olika typer, bland
de fleråriga örterna en mängd gräs, halfgräs, epilobier, hyperiker,
vero-nicor, hjortron och stenbär, en stor mängd rosettväxter (Bellis, Primula,
Plantago) m. fl., m. fl.
4. Jordväxter eller geofyter omfatta sådana arter, som ha
knopparna på undeijordsskott belägna djupare ned i marken. De äro
sär-skildt tillpassade för en lång och utpräglad torrtid, och de utgöra ock en
väsentlig del af stäppernas ursprungliga flora. Hit höra våra vanliga
odlade lökväxter, påsk- och pingstliljor, hyacinter, tulpaner samt krokus,
orkideer, sparris, potatis, en stor del gräs och halfgräs, hvitsippan,
åkertisteln (Cirsiura arvense) m. fl.
ökologiskt nära denna lifsform står: 5. kärrväxterna eller
helo-fytema (Typha, Sparganium, Cladium, Sium, vass, säf m. fl.) samt
vattenväxterna eller hydrofyterna, för hvilkas öfvervintringsknoppar
vattenlagret har samma skyddande inflytande som jordlaget för de förutnämnda.
De upptagas emellertid i Raunkiærs sista afhandling såsom en med
jord-växterna likvärdig lifsformsgrupp, något som från både geografisk och
ökologisk synpunkt torde vara riktigt.
6. Sommarväxter eller therofyter, »den gynnsamma årstidens
växter», som Raunkiærs kallar dem, äro sådana, hvilkas unga
alstringskraf-tiga stamspetsar endast i form af frön öfverlefva den ogynnsamma
årstiden; man kunde från denna synpunkt sedt på svenska kalla dera
>frö-hvilare». Denna lifsforra sammanfaller i allt hufvudsakligt med hvad vi
äro vana kalla ettåriga arter eller annueller. Fröskalet skyddar väl mot
uttorkning, hvadan dessa särskildt äro tillpassade för varma och torra klimat.
7. Epifyterna i vidsträcktaste mening eller de fanerofyta arter,
som lefva på andra växters ofvanjordsdelar, vare sig de parasitera eller
ej, uppställas därjämte som en särskild lifsform.
Att särskildt beakta är, att nu omtalade grupper, om man sätter 7 först
och sedan går från 1 —6, utgöra en fortlöpande serie af allt fullständigare och
fullständigare tillpassningar mot de klimatiska vidrigheter, som med
afta-gande värme och fuktighet samt förkortad vegetationsperiod möta växtlifvet.
Det nu i allra största korthet skisserade biologiskt-botaniska
underlaget utgör föremålet för hufvuddelen af den först citerade afhandlingen,
i den andra går förf. närmare in på den geografiska användningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
