Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han såg sig bortkörd från Lille, bortkörd öfverallt. På lördagen hade han
kommit till Marchiennes, där man hade sagt honom, att det fanns arbete vid
Les Forges; men intet arbete fanns, hvarken vid Les Forges eller hos
Sonne-ville, han hade måst tillbringa söndagen under trävirket på en vagnmakares
upplagsgård, hvarifrån vaktkarlen nyss hade kört bort honom, klockan två
på natten. Han hade inte mera någonting, inte en enda sou, inte en
brödkant; hvad tjänade det till att så där drifva omkring på vägarna, utan något
mål, utan att ens veta, hvar han skulle kunna få något skydd mot
nordanvinden? Ja, det var verkligen en grufva; de få lyktorna upplyste området, en
dörr, som häftigt slogs upp, hade låtit honom skymta eldstäderna under
ångpannorna i stark belysning. Han uppfattade äfven pumpverkets
ångfrust-ningar, detta tunga, långsamma, oaflåtliga pustande, hvilket var som odjurets
täppta andedrag.
Handtlangaren vid stjälpen, som kutade rygg under arbetet, hade inte
ens tittat åt Etienne, och denne ämnade just ta upp sitt lilla knyte, som fallit
ned på marken, då ett utbrott af hosta förkunnade, att körkarlen kom
tillbaka. Man såg honom långsamt träda fram ur mörkret, följd af den gula
hästen, som nu drog upp sex nya, fullastade vagnar.
»Finns det några fabriker i Montsou?» frågade den unge mannen.
Gubben spottade svart och svarade sedan i vinden:
»Åh, det är ingen brist på fabriker. Du skulle ha sett det för tre å fyra
år sedan. Öfverallt surrade maskiner, man kunde inte få folk nog, aldrig
hade man förtjänat så mycket. Och se nu, hur man får sukta! Det är ett
rent elände i hela trakten; man afskedar folket och stänger verkstäderna, den
ena efter den andra ... Det är kanske inte kejsarens fel; med hvarför skall han
ge sig åstad och kriga i Amerika? För att inte tala om, att både folk och fä dö
i kolera.»
Bägge två fortsatte att beklaga sig i afbrutna meningar och med korta
andetag. Etienne berättade sitt gagnlösa rännande under senaste veckan.
Man måste således svälta ihjäl; snart skulle landsvägarna vara fulla af tiggare.
Ja, sade gubben, det skulle ju sluta illa, ty inte var det rätt och skäligt att
kasta ut så många kristna på landsvägen.
»Det vankas inte kött alla dar.»
»Om man bara hade bröd.»
Deras röster kunde knappt göra sig hörda; vindstötarna togo bort orden
i ett melankoliskt tjut.
»Se där borta», sade körkarlen mycket högt och vände sig mot söder,
»där ligger Montsou...»
Och med sin åter utsträckta hand utpekade han i mörkret osynliga punkter,
allt eftersom han nämnde namnen. Där borta i Montsou var ännu
sockerbruket Fauvelle i gång, men sockerbruket Hoton hade nyss inskränkt sin
personal; det fanns knappt någon, som redde sig, mera än Dutilleuls kvarn, och
Bleuze’ repslageri, där man tillverkade gruflinor. Med en stor gest utpekade
han sedan väl half va horisonten norr ut: Sonnevilles snickeriverkstäder hade
inte fått två tredjedelar af sina vanliga order; af Les Forges’ tre masugnar i
Marchiennes var det fyr endast i två, och på Gagebois’ glasbruk artade det sig
att bli strejk, ty det talades om nedsättning af arbetslönen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
