Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chaval förde Catherine tillbaka till familjebordet, där båda stodo och
tömde sina sejdlar bakom faderns rygg.
»Ack», hviskade hustru Maheu med undergifven min, »man säger ju
alltid så där... Men hvad som lugnar mig är, att hon inte kan få barn, det
är jag säker på!... Tänk, om hon också får barn, och jag måste gifta bort
henne, hvar sk’a vi då ta maten ifrån?»
Nu var det en polka, kornetten pep, och när det bedöfvande stimmet
åter började, gaf Maheu helt tyst sin hustru del af en idé, som han fått.
Hvar-för togo de inte en inackordering, t. ex. Etienne, som gärna ville bo i en
familj? Plats skulle de få, eftersom Zacharie skulle lämna dem, och de pengar,
som de gingo miste om på den ena sidan, skulle de delvis förtjäna igen på
den andra. Hustru Maheus ansikte ljusnade: det var utan tvifvel en god
idé, den saken måste man ordna. Hon tyckte sig ännu en gång räddad från
hungersnöden, och hennes goda lynne återkom i så hög grad, att hon begärde
en ny omgång öl.
Emellertid sökte Etienne att inviga Pierron i sina idéer, och utvecklade
för honom sitt förslag till en reservkassa. Han hade redan förmått honom
att sluta sig till, då han var nog oförsiktig att röja sitt egentliga syfte.
»Och om vi göra strejk, förstår du nyttan af en dylik kassa. Vi göra
en konst i bolaget och ha där, i kassan, de första nödvändiga medlen för
att göra motstånd ... Nå, är du med?»
Pierron bleknade och slog ned ögonen. Han stammade:
»Jag skall tänka på saken... Att sköta sig bra är nog den bästa
hjälp-kassan.»
Nu lade Maheu beslag på Etienne och utan krus, som det anstår en
hederlig kafl, erbjöd han denne att ta emot honom som inackordering. På
samma sätt tog Etienne emot erbjudandet, ty han önskade lifligt att få bo
i grufbyn för att få vara mera tillsammans med kamraterna. Saken var
uppgjord med några få ord, men hustru Maheu förklarade, att man fick
vänta, tills barnen hade gift sig.
Och just nu kom Zacharie omsider tillbaka i sällskap med Mouquet och
Levaque. Alla tre förde de med sig dofterna från Volcan, spritångor och en
skarp mysklukt af flickor, som skötte om sig illa. De voro ganska berusade
och sågo mycket själfbelåtna ut, puffade hvarandra med armbågarna och
flinade. När Zacharie fick veta, att man nu omsider skulle gifta bort
honom, brast han i så våldsamt skratt, att han höll på att kikna. Helt
beskedligt förklarade Philoméne, att hon hellre såg honom skratta än gråta. Enär
det inte fanns någon mera stol, hade Bouteloup makat åt sig för att afstå
hälften af sin åt Levaque. Och denne, som plötsligt kände sig djupt rörd
öfver att se, att alla nu sutto tillsammans där som en familj, rekvirerade
ännu en omgång öl.
»Det är inte ofta man har något trefligt, det skall Gud veta», hojtade han.
De sutto kvar ända till klockan tio. Alltjämt kom det hustrur för att
söka upp och få med sig hem sina män; skaror af barn voro med i släptåg;
och utan att genera sig, togo mödrarna fram bröst, långa och hvita som
hafrepåsar, och sölade ner med mjölk de trinda, pussiga barnungarna, medan
de småttingar, som redan kunde gå, kröpo under borden på alla fyra,
fullproppade af öl och fullkomligt obesväradt uträttande sina behof. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
