Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var på 708 meters djup, i grufvans norra del, första stollen i flötsen
Desirée, på tre kilometers afstånd från uppfordringsplatsen. När traktens
grufarbetare talade om denna del af grufvan, bleknade de och sänkte rösten,
som om de skulle ha talat om helvetet, och oftast inskränkte de sig till att
bara ruska på hufvudet, såsom människor, hvilka hälst icke alls ville tala
om denna glödande brasa här nere i djupet. Allteftersom stollgångarna
drefvos längre mot norr, närmade de sig Tartaret och trängde fram genom
den inre brand, som kalcinerade klipporna uppe i dagen. Där man nu hade
nått fram, hade orterna en medeltemperatur af 45 grader.
Catherine, som redan hade tagit af sig tröjan, tvekade, men så tog hon
också byxorna af sig; och med nakna armar och ben samt linnet hållet ihop
öfver höfterna med ett rep, liksom en blus, började hon åter att skjuta sin
vagn.
»Det blir då i alla fall bättre på det här sättet», sade hon med hög röst.
Vid ombytet, 80 meter ifrån brytningsorten, tog en annan
vagnskju-terska hand om vagnen och sköt den 80 meter längre bort till foten af det
sluttande planet, för att af den, som där tog emot den, skickas i väg jämte
dem, som kommo ned där uppifrån.
»Kors, det var sjutton, hvad du är ogenerad», sade kvinnan, som af löste
Catherine, en mager änka på tretti år, då hon såg, att Catherine var i bara
linnet. »Jag kan inte göra så där, pojkslynglarna vid planet förarga mig
med sina svinaktigheter.»
»Ah, karlarne», svarade den unga flickan, »dem gör jag en konst i, jag
plågas alldeles för mycket.»
Hon gaf sig åter i väg, skjutande framför sig en tom grufvagn. Men
det värsta var, att i denna bottenväg var det ännu en annan omständighet,
som förenade sig med närheten af Tartaret för att göra hettan olidlig. Man
gick fram längs utefter gamla arbeten, en öfvergifven grufgång i
Gaston-Marie, mycket djupt ned, där för tio år sedan en explosion af grufgas hade
satt flötsen i brand, och denna brann fortfarande bakom den lermur, som
hade blifvit uppförd och ständigt underhölls för att begränsa förstörelsen.
Elden hade bort slockna af brist på luft, men det fanns säkert okända
luftströmmar, som höllo den vid lif; den hade nu fortfarit i tio år och hettade
upp lermuren, som man hettar upp tegelstenarna i en ugn, så att man blef
nästan svedd, när man gick fram där. Längs denna mur, en sträcka af mera
än etthundra meter, skötos grufvagnarna fram i en temperatur af 60 grader.
Efter ett par turer höll Catherine åter nästan på att kväfvas.
Lyckligtvis var vägen bred och bekväm här i flötsen Desirée, som var en af de
mäktigaste i trakten. Lagret var en meter och nittio centimeter, arbetarne
kunde stå, medan de höggo ut kolet. Men de skulle hellre ha arbetat i
någon förvriden ställning, om det blott hade varit en smula svalare.
»Nå, sofver du?» frågade Chaval häftigt, så snart han inte längre hörde
Catherine röra sig. »Är det en så’n krake, som man skaffat mig på halsen?
Fyll du bara din vagn och åk i väg!»
fel Hon stod nedanför brottet, stödd på sin skyffel och hon kände ett häftigt
illamående, medan hon såg på dem alla med slö min utan att lyda. Hon
urskilde dem oredigt vid lampornas rödaktiga sken, fullständigt nakna som
djur, så nedsmorda af svett och kol, att deras nakenhet icke alls generade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
