Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högt upp på ryggen. Den upptinade snön rann nu som gyttjefloder på
vägarna, hon kunde drunkna däri, men hon gick alltjämt bara på och vågade
inte söka en sten att sätta sig på.
Dagen grydde. Catherine hade just på ryggen känt igen Chaval, som
helt visligen tog vägen omkring slaggberget, då hon fick se Lydie och
Bé-bert, som stucko upp näsan ur sitt gömställe under virkeshögen. De hade
legat där på lur hela natten, utan att drista sig att gå hem, sedan J eanlin hade
befallt dem att vänta, och medan denne i Réquillart sof mordruset af sig,
hade de båda barnen slagit armarna om hvarandra för att värma sig.
Vinden pinade in mellan ek- och kastanjestöttorna, de kröpo ihop som i
enöfver-gifven vedhuggarkoja. Lydie vågade icke tala högt om hvad hon som en
liten slagen hustru måste utstå, och icke heller Bébert hade mod att beklaga
sig öfver de slag, med hvilka kaptenen slog hans kinder svullna; men till sist
dref denne sitt öfversitteri alldeles för långt, tvang dem att våga armar
och ben på vansinniga stöldföretag, efter hvilka han sedan vägrade hvarje
delning af rofvet; deras hjärtan uppreste sig och till sist kysste de hvarandra,
trots hans förbud, beredda på att få en örfil af den osynlige, som han hade
hotat dem med. Men då ingen örfil kom, fortforo de att helt ömt kyssa hvarandra
utan att tänka på något annat, och i denna smekning inlade de sitt länge
bekämpade tycke, allt hvad hos dem fanns af martyrskap och ömhet. Hela
natten hade de på detta sätt hållit sig varma, så lyckliga i detta gömda näste,
att de icke kunde minnas, att de hade varit mera lyckliga, icke ens på S:t
Barbaradagen, när man fick äta äppelmunkar och dricka vin.
En plötslig trumpetsignal kom Catherine att spritta till. Hon reste sig
på tå och såg, att Voreuxvakten gick under vapen. Etienne kom springande.
Bébert och Lydie hade i ett tag hoppat fram ur sitt gömställe. Och i den
tilltagande dagningen kom där borta en skara män och kvinnor ned från grufbyn
under häftiga åtbörder af vrede.
V.
Man hade stängt alla ingångar till Voreux, och de sexti soldaterna
med för fot gevär spärrade den enda port, som hade lämnats fri, nämligen den,
som ledde till mottagningssalen genom en trång trappa, till hvilken
fogdarnas rum och baracken mynnade ut. Kaptenen hade ställt upp
soldaterna på två led mot tegelmuren, så att man icke kunde anfalla dem
bakifrån.
Arbetarne, som kommit ned från grufbyn, höllo sig först på afstånd.
De voro på sin höjd ett trettital; häftigt och oredigt rådgjorde de sins emellan.
Hustru Maheu, som hade kommit först, med en näsduk i hast knuten
öfver det okammade håret och med den sofvande Estelle på armen,
upprepade med mycket ifrig röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
