Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Börsklockan hade nyss slagit elfva, då Saccard trädde in i
Cham-peaux’s restaurant i den i hvitt och guld hållna salen, hvars höga
fönster vette åt torget. Han kastade en hastig blick öfver raderna af
små bord, där de affärsifriga gästerna sutto tätt trängda till hvarandra,
och han tycktes öfverraskad af att icke se till det ansikte, han sökte.
Då en kypare i trängseln, belastad med tallrikar, rusade förbi honom,
frågade han:
»Säg mig, har inte herr Huret kommit?»
»Nej inte än.»
Då fattade Saccard sitt beslut, slog sig ned vid ett bord, som just
nu blef ledigt i en fönsternisch. Han trodde, att han kommit för sent,
och medan man bytte om duk, kastade han blickarna utåt torget för
att observera dem, som gingo förbi på trottoaren. Till och med när
bordet blifvit i ordning, beställde han icke genast något, utan satt och såg
ett ögonblick utåt torget, som låg där så gladt i en af de första
majdagarnas klara solljus. Det var nästan tomt vid denna timme, då alla
människor åto frukost: under kastanjeträden, som voro klädda i en späd
och ny grönska, stodo bänkarna obesatta; längs järnstaketet från den
ena ändan till den andra stod på droskstationen en lång rad af vagnar,
och bastiljomnibusen stannade utanför kontoret vid hörnet af
trädgården utan att hvarken släppa af eller taga på några passagerare.
Solens strålar föllo lodräta öfver börsens monumentala byggnad, med dess
pelarrad, dess båda statyer och stora trappa, högst uppe på hvilken det
ännu fanns endast en här af stolar i god ordning.
Men när han vände sig om, kände Saccard igen växelmäklaren
Mazaud vid bordet bredvid hans eget. Han räckte honom handen.
»Nej se, det är ni! God dag!»
»God dag!» svarade Mazaud och tryckte helt tankspridd hans hand.
Mazaud hade nyligen vid trettitvå års ålder ärft sysslan efter en
af sina onklar; han var en liten, mörk, mycket liflig och vacker man.
Och han tycktes helt och hållet upptagen af det bordssällskap, som han
hade midt emot sig, en stor herre med rödbrusigt, slätrakadt ansikte,
den bekante Amadieu, som var ett föremål för hela börsens vördnad,
sedan han gjorde sin mycket omtalade kupp med Selsisgrufvorna.
När aktierna hade fallit till femton francs och den, som köpte, ansågs
för tokig, hade han vågat hela sin förmögenhet, 200,000 francs på
affären, helt slumpvis, utan hvarken väderkorn eller beräkning, bara af
nötaktig envishet, som hade bondtur. Nu, då upptäckten af betydande
malmådror hade kommit aktierna att stiga med 1,000 francs öfver pari,
hade han förtjänat sina femton miljoner, och hans fåniga operation, som
fordom skulle ha gjort, att han hade blifvit inspärrad på dårhus,
1 Zola, Pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
