Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Farväl så länge!» sade Busch med ett visst eftertryck i tonen.
Han misstog sig nämligen och såg i Saccards förvirring en bekännelse
samt funderade redan på, hur han skulle i någon betydande mån kunna
dra fördel af äfventyret.
När Saccard åter hade kommit ut på gatan, vände han helt
maskinmässigt om till börstorget. Han riktigt darrade och tittade icke
ens på den lilla fru Conin, hvilkens täcka, blonda hufvud smålog i dörren
till pappershandeln. På torget hade rörelse tilltagit. Klockan
fattades en kvart i tre, skränet och striden gällde nu de sista
kursnoteringarna och gåfvo luft åt den ursinniga ifvern att få veta, hvem som skulle
gå hem med fulla händer.
Han stod alltjämt orörlig och betraktade stridsvimlet där uppe,
han tänkte på sitt förflutna lif, och anfäktades af hågkomsten om, huru
han först började, om hvilket allt Buschs fråga nyss hade väckt
erinringar hos honom. Han mindes rue de la Harpe och sedan rue
Saint-Jacques, där han hade nött sina snedgångna stöflar som en äfventyrare,
hvilken hade kommit till Paris för att slå det under sig; och han greps
af raseri vid tanken på, att ännu hade han icke lagt det under sig,
han stod åter på bar backe och på lur efter lyckan, otillfredsställd,
pinad af en hunger efter njutningar, sådan, att han aldrig hade lidit
däraf i högre grad. Med allt skäl sade denne galne Sigismond: det är
icke af arbete man lefver, blott de eländiga och dårarna arbeta för att
göda de andra. Börsspekulationen var det enda, som dugde; i ett slag, från
kväll till morgon blott, ger det välstånd, lyx, ett lif i stor stil — lifvet
fullt ut.
Men någon, som gick förbi, knuffade till honom utan att ens vända
sig om och be om ursäkt. Han kände igen Gundermann, som nu tog
sig sin lilla promenad för sin hälsas skull; han såg honom gå in i ett
konditori, där denne guldets konung ibland köpte en ask konfekt för
en franc åt sina små sondöttrar. Och denna knuff just i detta ögonblick
under denna hans feberaktiga upphetsning efter turen rundt kring
börsen var liksom ett piskrapp, en sista stöt, som kom honom att fatta
sitt beslut. Han hade nu fullbordat platsens kringränning; nu skulle
anfallet ske. Han gaf ett högtidligt löfte om en strid utan försköning:
han skulle icke lämna Frankrike, han skulle trotsa sin bror, han skulle
börja det sista höga spelet, en fruktansvärdt djärf strid, som skulle lägga
Paris under hans fötter eller också slunga honom i rännstenen, slagen
och tillintetgjord.
Saccard stod ända till börsens stängning envist kvar på sin post,
där han gjorde sina iakttagelser och tänkte hotfulla tankar. Han såg,
huru peristylen blef folktom och huru alla människorna, upphetsade och
trötta, i brokigt virrvarr långsamt strömmade utför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
