Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tillflykt hos Hamelins, äta där och tillbringa sina kvällar där. På
detta sätt skulle man få lokal för banken, visserligen något trång, men af
mycket solid karaktär. I egenskap af egarinna hade furstinnan i
början vägrat i sitt hat till allt hvad penningaffärer hette: aldrig skulle
under hennes tak komma att hysas något så afskyvärdt. Men i dag, då
religionen blandades in i saken, gaf hon sitt samtycke, ty det storslagna
i målet imponerade på henne, Detta var en mycket långt gående
eftergift; hon kände en lätt rysning, när hon tänkte på, att en helvetesmaskin,
sådan som en bankinrättning, ett börsspelets och penningspekulationens
hemvist, skulle därnere, under henne, få sätta i gång sitt maskineri för
att sprida död och undergång.
En vecka efter detta misslyckade försök fick Saccard omsider den
glädjen att se affären, som hade stött på så många hinder, helt plötsligt
på några dagar få allt klappadt och klart. En morgon kom Daigremont
och sade honom, att nu hade han bifall och medgifvanden från alla håll,
så att nu kunde man sätta i gång. Genast läste man ännu en sista gång
igenom förslaget till stadgar och redigerade bolagsordningen. Det var
också hög tid för Hamelin och hans syster, för hvilka lifvet åter började
att bli besvärligt. Efter hand hade Saccards ifver fått makt äfven med
honom, så att han nu också brann af otålighet. Fru Caroline hade först
blifvit hänförd vid tanken på de vackra och nyttiga saker, som man
skulle utföra, men tycktes nu mera kall och allvarsam, sedan man
råkat ut för alla dessa svårigheter och hinder, som planens realiserande
hade mött. Hennes klara förstånd och ärliga natur gjorde, att hon
spårade alla slags osunda och mörka faror och förså t; framför allt var hon
rädd för sin brors skull, hvilken hon höll oändligt mycket af och som hon
ibland skrattande kallade för sin »stora dumbom», trots hans stora
insikter; icke därför, att hon det allra ringaste tviflade på, att deras vän,
som hon såg så nitiskt söka att befordra deras lycka, var fullkomligt
redbar, men hon hade en egendomlig förnimmelse af att stå på osäker
grund, oro för att vid minsta felsteg falla och uppslukas af en afgrund.
När Daigremont nu på morgonen hade lämnat Saccard, skyndade
denne strålande af glädje upp i Hamelins arbetsrum.
»Nu är det då ändtligen klart», utropade han,
Rörd och med tårade ögon tryckte Hamelin hans händer, så att han
höll på att krama sönder dem. Och när fru Caroline endast vände sig
om mot honom, en smula blek, tillfogade han:
»Nåå, hvad nu, är detta allt, ni har att säga mig? Gör detta er
inte större glädje än så?»
Ett vackert leende lyste upp hennes ansikte.
»Jo visst! Jag försäkrar er, att jag är mycket, mycket belåten.»
När han sedan meddelade hennes bror detaljer om det nu
definitivt bildade syndikatet, föll hon in på sitt stillasamma sätt:
»Det är således tillåtet, eller hur, att på detta sätt flera slå sig
tillsammans för att sins emellan fördela aktierna i en bank, innan ens
emissionen har skett?»
Med en bekräftande gest yttrade han ifrigt:
»Ja visst är det tillåtet!. . . Tror ni, att vi äro nog dumma att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
