Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så otreflig present som detta slumpvis tillkomna barn, som vuxit upp
i smutsen till ett riktigt brottslingsfrö. Visserligen hade Méchain med
möda fått ihop en lång räkning på omkostnader, cirka 6,000 francs;
en mängd mycket små belopp, som hon hade lånat Rosalie Chavaille,
hennes kusin, barnets mor, vidare hvad den stackars kvinnan hade
kostat henne under sin sjukdom, hennes begrafning och underhållet af
hennes graf, sedan hvad hon själf hade gett ut för Victor, sedan denne
hade fallit henne till last, hans föda, kläder och en massa andra saker.
Men ifall Saccard icke alls skulle hysa några ömt faderliga känslor,
skulle han då icke helt enkelt kunna köra dem på dörren? Ty intet i
världen kunde styrka, att han var fadern, utom barnets stora likhet
med honom, och det var inte säkert, att de skulle af honom kunna pressa
ut mera än pengarna för reverserna, nota bene om han icke åberopade
sig på preskriptionstiden.
En orsak till att Busch hade dröjt så länge låg ock däri, att han
under veckotal hade lefvat i förfärlig oro för sin broder Sigismond, som
legat till sängs, alldeles förbi genom sin lungsot. Under ett par veckor
hade denna ohyggliga affärs-igel försummat allt, glömt de tusen
intrasslade spår, som han följde, han hade icke visat sig på börsen, icke
trakasserat en gäldenär, icke vikit ifrån den sjukes hufvudgärd, utan vakat
öfver honom, skött honom, ömsat hans linne, alldeles som en mor.
Han, denne snuskigt snikna människa, blef en slösare; han tillkallade
Paris’ förnämsta läkare, och skulle gärna ha betalt apotekaren ännu
mera för medicin, blott den hade hjälpt. Och enär läkarna hade
förbjudit allt slags arbete, och Sigismond envisades, hade han gömt
undan dennes papper och böcker. Att roa sig med sådana där
dumheter, det tillät han honom, liksom man låter barn roa sig med leksaker,
när han var kry, men att ta lifvet af sig för galna, omöjliga idéer, det
var verkligen idiotiskt. Till sist hade Sigismond af tillgifvenhet för
sin bror lofvat att vara förståndig, hade så blifvit lite starkare och
börjat att få gå uppe.
Busch, som nu åter tog itu med sina affärer, beslöt sig för att klara
ut affären med Saccard, så mycket hellre som Saccard hade såsom
tri-umfator åter uppenbarat sig på börsen och blifvit en betydande
personlighet^ som odisputabelt var solvent. Den rapport, som gafs af fru
Méchain, hvilken han hade skickat åstad till rue Saint-Lazare, lät
utmärkt. Emellertid tvekade han fortfarande att anfalla mannen
framifrån, Busch drog ut på tiden, medan han funderade på det stridssätt,
han skulle använda emot honom, då fru Méchain lät undfalla sig något
ord om fru Caroline, denna dam som förestod Saccards hus och
hvilken alla handlande i närheten hade talat om; det gaf honom med ens
ny fälttågsplan. Var möjligen denna dam den verkliga härskarinnan,
den som hade nycklarna till både skåpen och hjärtat? Mycket ofta
lydde han hvad han kallade sin ingifvelse och jagade helt enkelt efter
sitt väderkorns anvisningar och uppnådde på det sättet ofta säkra och
bestämda fakta. Därför gaf han sig nu i väg till rue Saint-Lazare
och frågade efter fru Caroline.
Hon blef förvånad, när hon i ritrummet fick se denne grofve och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
