Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vicomte de Robin-Chagot, vice-ordföranden, en beskedlig och
gnidig herre, hade i uppdrag att hålla utkik på de styrelsemedlemmar,
som icke voro inne i saken; han tog dem afsides och i få ord meddelade
han dem verkställande direktörens, den verklige chefens order. Det
var klart, att alla med en bifallande nick lofvade att lyda.
Slutligen började förhandlingarna. Hamelin delgaf styrelsen den
berättelse, som han skulle läsa upp för bolagsstämman. Det var det
stora arbete, Saccard länge hade arbetat på och som han nu på ett par
dagar hade redigerat och ökat till med anmärkningar, som Hamelin
fört med hem; och han hörde på med blygsam, lifligt intresserad min,
som om han icke skulle ha känt till ett enda ord af alltsammans. Först
talade berättelsen om de affärer, som banken hade gjort sedan den
öppnades, det var endast godt och väl, små löpande affärer dag efter dag,
allt det där vanliga i en kreditfirma. Men rätt stor vinst beräknade
man att få af det mexikanska lånet, ett riktigt skoj arlån, hvari Saccard
beklagade att han af brist på pengar icke hade kunnat teckna större andel.
Allt det där var idel vanliga saker, men banken hade emellertid
existerat. För den första lärospånen, hvilken omfattade blott tre månader från
den 5 oktober, som var grundläggningsdagen, till den 31 oktober var
behållningen blott något öfver 400,000 francs, hvilket emellertid hade
tillåtit bolaget att med en fjärdedel amortera omkostnaderna för
affärens grundläggning, att betala aktieägarne deras fem procent och att
afsätta tio procent till reservfonderna. Dessutom hade styrelsens
medlemmar i förväg lyft de tio procent, som bolagsordningen tillerkände dem;
sedan återstod ett belopp af cirka 68,000 francs, som man hade öfverfört
till nästa räkenskapsår. Men någon utdelning blef det icke. Intet
kunde vara på samma §ång mera medelmåttigt eller mera hederligt.
Det var liksom kursen på börsen för Universalbankens aktier; de hade
långsamt stigit från 500 till 600 francs, utan några ojämna språng, på
fullkomligt normalt sätt; liksom kursen för hvarje annan respektabel
bank under senaste tva månaderna hade de hållit sig fasta vid samma
kurs, då det inte fanns något skäl, hvarför de skulle stiga mera med den
lilla dagliga rörelse, hvari den nya kreditanstalten tycktes hålla på att
slumra in.
Sedan öfvergick styrelserapporten till framtiden, och nu växte
rörelsen med fart, och en vidsträckt horisont öppnade sig för en hel
serie af stora företag. Särskildt sysselsatte den sig med Förenade
ång-båtsbolaget, hvars aktier Universalbanken skulle emittera: ett
aktiebolag med ett kapital af femti miljoner francs, som skulle monopolisera
alla medelhafs trakt er och i hvilket de två stora konkurrerande bolagen
skulle uppgå för att icke nämna åtskilliga mindre firmor, som också
skulle ingå i det stora bolaget. Man skulle eröfra hela Medelhafvet
genom att bilda ett enda stort konsortium af alla dessa bolag och dessa
konkurrerande f irmor, som nu slogo ihj äl hvarandra. Tack vare de
sammanslagna kapitalen skulle man bygga ångbåtar af hittills okänd
snabbhet och komfort; man skulle inrätta mycket flera turer och nya
anlöp-ningsplatser; man skulle göra Orienten till en förstad till Marseille.
Och hvilken betydelse skulle inte bolaget få, när efter Suezkanalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
