Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han hade herr Saccard med sig, när han kom, och herr Saccard
sade till mig att inte släppa in någon annan än herr Huret, som han
väntar på.»
Jordan drog en suck af lättnad för detta uppskof; han hade så
svårt att be om pengar.
»Det är bra. Jag skall afsluta min artikel. Säg till mig, när
redaktören blir ledig.»
Men när han skulle gå in, hejdade Dejoie honom med ett utbrott
af högsta förtjusning.
»Vet ni, att Universalbankens aktier äro upp i 750?»
Jordan sade med en åtbörd, att den saken frågade han icke efter,
och gick så in i redaktionsrummet.
Nästan dagligen gick Saccard på detta sätt upp på tidningen
efter börstiden, och ofta tog han emot folk i det lilla rum, som han hade
behållit för egen räkning, och då afhandlades där särskilda,
hemlighetsfulla affärer. Jantrou, som officiellt endast var redaktör af Hoppet,
där han skref politiska artiklar med akademiskt vårdad och elegant form,
tjänstgjorde också som hans hemliga agent, den tjänstaktige
verkställaren af ömtåliga uppdrag. Bland annat hade han organiserat en
ofantlig reklam för Universalbanken. Bland de små finanstidningar,
hvar-af det vimlade i Paris, hade han valt ut och köpt ett halftjog. De
hyggligaste tillhörde tvetydiga bankfirmor. Under förevändning att
publicera kurserna, dragningslistor och alla slags tekniska underrättelser,
till gagn för små räntetagare, smögo de in reklamer i form af
rekommendationer och råd, i början hofsamma och måttfulla, men sedan
hänsynslösa och oblygt fräcka, gifvande råd, som måste leda till de
lätttrogna abonnenternas ruin. I denna hög af två å tre hundra
publikationer, som sålunda sköflade Paris och hela Frankrike, hade hans
väderkorn valt ut dem, som ännu icke hade ljugit alltför mycket och som
icke voro alltför mycket blottade på anseende. Men den stora affär,
han funderade på, var att köpa en af dem, Kursbladet, som under tolf
år förvärfvat namn för absolut redbarhet, men en sådan där
hederlighet hotade att bli mycket dyr, och han måste vänta tills
Universalbanken blef rikare. Han hade också gjort upp af tal med de stora
politiska och litterära tidningarna och underhöll i dem en jämn ström af
välvilliga notiser, af berömmande artiklar till så och så mycket per rad
och han försäkrade sig om deras medverkan genom gåfvor af aktier
vid nya emissioner.
Det var för att tala om tidningen, som Saccard i dag hade stängt
sig inne med Jantrou. I morgonnumret hade han träffat på en
artikel af Huret med ett så öfverdrifvet lofprisande af ett tal, som Rougon
kvällen förut hade hållit i kammaren, att Saccard hade blifvit ytterst .
förargad och nu väntade på Huret för att ha en förklaring med honom.
Trodde man kanske, att han stod i broderns sold? Aflönade han honom
för att han skulle låta tidningens hållning komprometteras genom ett
oförbehållsamt gillande af ministerns minsta görande och låtande?
När Jantrou hörde tidningens hållning nämnas, log han tyst för sigsjälf.
För öfrigt hörde han helt lugnt på och granskade sina naglar, när stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
