Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte på detta finansmaskineri, som hade tagit ifrån henne
först hennes besparingar, sedan de sjutti tusen francs, som hon
hade lånat, och som nu hotade att ta hela gården. Hennes gamla
respekt för jordegendom med åkrar, ängar och skogar, hennes
motvilja mot schackrande med pengar — ett tarfligt bestyr, som kunde
anstå judar, men icke personer af hennes börd — läto sig åter
förmärkas och pinade henne i detta afgörande ögonblick, då allt skulle
vågas. Dottern satt tyst och såg på modern med sina klara,
brinnande ögon.
Saccard smålog uppmuntrande.
»Det är ju klart, att ni måste hysa förtroende till oss .. . Men
siffrorna tala. Se noga på dem, så tror jag inte, att ni skall kunna
tveka. Om vi nu anta, att ni beslutar er för affären, skall ni på det
sättet få sexhundra aktier, som ha, fullt inbetalda, kostat er 257,000
francs. De stå i dag i en medelkurs af 1,300 francs, hvilket ger er en
totalsumma af 780,000 francs. Ni har redan mera än tredubblat ert
kapital. Och det kommer att fortgå: ni skall få se, hvilken hausse
det blir efter emissionen af de nya aktierna. Jag lofvar er miljonen,
innan året är slut.»
»Åh, mamma!» lät Alice med en suck undfalla sig liksom mot
sin vilja.
En miljon! Huset vid rue Saint-Lazare skulle befrias från
inteckningar, rentvås från fattigdomens smuts. Hushållet skulle åter
sättas på ståndsmässig fot och förskonas från den vånda, hvaraf dessa
människor lida, som äga vagn, men sakna bröd. Dottern skulle få
en anständig hemgift och bli gift, få man och barn, en glädje, som
gatans fattigaste tiggerska icke nekar sig. Sonen, hvilken klimatet
i Rom tog lifvet af, skulle få det bättre ställdt för sig därnere och kunna
lefva efter sitt stånd, medan han väntade på att få tjäna den stora
saken, som hittills så föga tagit honom i anspråk. Modern skulle återfå
den ställning, som anstod henne, hon skulle kunna aflöna en kusk och
icke mera behöfva snåla för att kunna sätta till en extra rätt till sina
tisdagsmiddagar och icke mera behöfva att döma sig till fasta under
de andra dagarna i veckan! Denna miljon flammade för deras ögon,
det var den drömda räddningen.
Grefvinnan var öfvertygad: hon vände sig till dottern för att få
henne till bundsförvant.
»Nå, hvad tycker du?»
Men dottern sade ingenting, sakta slöt hon ögonlocken och släckte
blickens glans.
»Det är sant», återtog modern leende, »jag glömmer, att du vill,
att jag skall ensam bestämma; men jag vet, hur modig du är och hvad
du hoppas ...»
Hon vände sig till Saccard:
»Ack, herr Saccard, man har så många loford att säga om er! . . .
Vi kunna icke komma någonstädes utan att få höra så vackra, så rörande
saker. Inte bara furstinnan d’Orviedo, utan alla mina väninnor äro
fulla af entusiasm öfver ert verk. Många afundas mig, därför att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
