Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nit, åt det oförtröttade snillet och modet hos denne man, som hade
rest så långt bort efter tunnor af guld för att tömma ut dem öfver Paris.
Det var ett ideligen växande jublande erkännande, som öfvergick till
förgudande. Man applåderade den förnyade erinran om föregående
årets bokslut, hvilken Lavigniére icke hade kunnat få dem att höra på.
Men framför allt väckte förskottsberäkningarna öfver det kommande
bokslutet glädje: så och så många miljoner för Förenade ångbåtsbolaget,
så och så många miljoner för Karmels silfvergrufva, så och så många
miljoner för Turkiska nationalbanken, och de trettisex miljonerna
grupperade sig så enkelt och naturligt, föllo som en kaskad ned med ett
hej-dundrande dån. Och horisonten vidgades alltjämt för framtida
operationer. Enhälligheten var fullständig, när Hamelin slutade med att
utveckla de styrelsebeslut, som han ville underkasta bolagsstämmans
pröfning och af görande: kapitalets höjande till etthundrafemti miljoner,
utsläppandet af 100,000 nya aktier å 850 francs, de gamla aktiernas
inbetalande genom premien på dessa aktier samt det löpande årets vinst,
hvilken man i förväg förfogade öfver. En bifallsåska hälsade denna
genialiska idé. Man såg öfver de andras hufvuden, hur Maugendres
stora näfvar klappade af alla krafter. Styrelseledamöterna och bankens
tjänstemän väsnades i bifallsyra på de främre bänkarna, men de
öfver-röstades af Sabatani, som hade rest sig upp och skrek: bravo! bra vo!
— alldeles som på teatern. Alla beslut fattades med hänförelse.
Emellertid hade Saccard arrangerat en liten episod, som just nu
utagerades. Han var inte okunnig om, att man beskyllde honom för
att spekulera på börsen; han ville utplåna till och med de allra minsta
farhågor hos misstrogna aktieägare, som möjligen funnos i salen.
Jantrou, som var framskickad af honom, reste sig upp och sade med
sin tjocka stämma:
»Herr ordförande! Jag tror, att jag gör mig till tolk för många
aktieägare, då jag anhåller om en bekräftelse på, att banken icke själf
äger en enda af sina aktier.»
Hamelin, som icke hade blifvit varskodd, satt generad ett ögonblick.
Han vände sig instinktmässigt till Saccard, som hittills suttit
undangömd på sin plats, men nu tvärt reste sig upp och sträckte på sig för att
göra sin lilla figur ansenligare och svarade med sin genomträngande
stämma:
»Icke en enda, herr ordförande!»
Vid detta svar hördes åter bravorop, man visste icke hvarför.
Om han också i själf va verket ljög, var emellertid det sanna
förhållandet, att banken icke egde en enda aktie i sitt eget namn, enär Sabatani
och andra voro dess bulvaner. Och detta var allt, det applåderades
om igen, och uppbrottet skedde mycket gladt och mycket bullersamt.
Referatet om detta sammanträde, som följande dag publicerades i
tidningarna, väckte ofantligt uppseende både på börsen och i hela Paris.
Jantrou hade till detta tillfälle reserverat en ytterlig ansträngning i
reklamväg, den mest våldsamma fanfar, som hittills hade ljudit inom
pressen. Och det berättades också ett skämt: att han hade förmått
älskvärda, kärleksvarma damer att låta på de hemligaste och mest
11 Zula, Pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
