Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få invigda. Det var ingen bok, som skulle värfva anhängare. Men
hvilken styrka i logiken, hvilken öfvertygande rikedom på bevis för det
nuvarande, det på kapitalet grundade samhällets oundvikliga
undergång! När marken var afröjd, kunde man börja att bygga på nytt.
»Skall kvasten då fram?» frågade Saccard, fortfarande i
skämtsam ton.
»I teorien — ja väl!» svarade Sigismond. »Allt hvad jag en dag
förklarade för er, hela utvecklingen ligger däri. Det återstår att
genomföra den i praktiken. . . Men ni äro blinda, om ni inte se de
betydande framsteg, som vår idé för hvarje stund gör. Ni t. ex. som
genom er Universalbank har på tre år satt i rörelse och centraliserat
hundratals miljoner, ni tycks inte alls ana, att ni leder oss rakt fram till
kollektivismen, ty den kollektivistiska staten skall göra just hvad ni gör:
expropriera er i klump, då ni har exproprierat de små, en och en;
förverkliga er ärelystna, vidtsväfvande dröm, som ju är att absorbera alla
kapital i världen, att bli den enda banken, den generella depoten för
världens förmögenhet. .. Åh, jag hyser stor beundran för er. Om jag
kunde befalla, skulle jag låta er hålla på, ty ni har som en snillrik
föregångare begynt vårt arbete. Men den dag, då vi skola expropriera er
i nationens namn och utbyta era privatintressen emot statens intressen,
då vi förändra er stora maskin för uppsugandet af andras guld till en
regulator af den sociala förmögenheten, då skola vi börja med att
upp-häfva det här.»
Bland papperen på sitt bord hade han hittat ett litet mynt och
han höll upp det i luften mellan sina fingrar som det utsedda offret.
»Myntet!» utropade Saccard. »Vill ni upphäfva myntet? Det
är ju rena galenskapen!»
»Vi skola upphäfva myntet. Betänk då, att det metalliska myntet
inte har någon plats, intet existensberättigande i den kollektivistiska
staten. Som aflöningsmedel skall det ersättas med våra arbetspoletter,
och om ni betraktar det som värdemätare, så skola vi ha en annan, som
fullkomligt ersätter oss myntet, nämligen fastställandet af
arbetsdags-mediet för våra arbetsplatser. Pengarna måste bort, som maskera och
befordra arbetarnes utsugande. Alla våra kriser, all anarki kommer
därifrån. Pengarna måste bort!»
Men nu blef Saccard förargad. Det skulle inte längre finnas
pengar, inte längre något guld, man ville ha bort dessa glänsande stjärnor,
som hade lyst upp hans lif! Man skulle göra om intet den glädje, de
skänkte, denna eggelse att kämpa och att lefva!
»Det är idiotiskt — ja, det är idiotiskt, säger jag er!. . . Aldrig
skall det ske. .. aldrig, hör ni!»
»Hvarför skall det aldrig ske? Hvarför är det idiotiskt? Begagnar
ni pengar inom familjen — där finner ni endast gemensam och ömsesidig
ansträngning. .. Hvad skola pengar tjäna till, när samhället skall
vara blott en stor familj, som styr sig själf?»
»Det är vansinnigt, säger jag! .. . Af skaf fa pengarna . . men de
äro ju själf va lifvet! Det skulle ju inte bli något kvar, inte något kvar!»
Alldeles utom sig, gick han af och an i rummet. Och när han så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
