Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod. Men han fortfor att förtjust, ja, verkligen föryngrad, utgjuta
sig om barnet.
»Den stackars pojken! Jag skall hålla mycket af honom, det
försäkrar jag . . . Det var mycket rätt gjordt af er, att sätta in honom
i arbetshemmet för att få litet hyfsning på honom. Men nu skola vi ta
honom därifrån, vi skola skaffa honom lärare ... I morgon skall jag se
till honom, ja, i morgon, såvida jag inte är för mycket upptagen.»
Dagen därefter hade han styrelsesammanträde, ett par dagar
för-gingo och så en vecka, utan att Saccard fann en ledig stund. Han
talade ännu ofta om barnet, men sköt upp med sitt besök och följde med
den ström, som ryckte honom med sig. I de första dagarna af
december kom man upp till en kurs af 2,700 francs under en utomordentlig
upphetsning, som fortfarande vände upp och ned på börsen. Det värsta
var, att de oroande ryktena hade blifvit än starkare, att det rådde en
ursinnig hausse midt under en stegrad, pinsam oro: man förutsade
numera helt högt den ödesdigra katastrofen, men i alla fall steg kursen, steg
alltjämt genom den envisa makten hos allmänhetens oförklarliga
entusiasm, som inte frågar efter hvad som dock är klart som dagen. Saccard
lefde nu blott i en högt uppskrufvad föreställning om sin triumf; det
guldregn, han göt ut öfver Paris, omgaf honom liksom med en gloria,
men han var dock tillräckligt slug för att ha en förnimmelse af, att
marken var undergräfd, full af remnor och hotade att rasa under honom.
Och i synnerhet var han förbittrad öfver det, som han sade sig känna i
luften, nämligen att det jämte Gundermann och användande hans
taktik också funnos andra, inom Universalbankens egna led, som
också sålde — förrädare, som gingo öfver till fienden, därför att
deras tillit var rubbad och de hade brådt att göra sig af med sina aktier.
En dag, när Saccard inför fru Caroline gaf luft åt sitt missnöje,
ansåg hon sig böra säga honom allt.
»Ni vet, kära vän, att jag också har sålt... Jag har nyss sålt
tusen aktier efter en kurs af 2,700 francs.»
Han stod alldeles tillintetgjord liksom inför det svartaste förräderi.
»Ni har sålt, ni! ni; åh, min Gud! Det var ni, som stridde emot
mig, er, som jag kände i mörkret. Det är era aktier, som jag har måst
köpa igen!
»Hör mig, min vän . . . Tänk på, att våra tretusen aktier ha gett
oss mera än sju och en half miljoner. Är icke det en oväntad,
storartad vinst? Jag är rädd för alla dessa pengar, jag kan inte tro, att de
tillhöra oss . . . Men det är i alla fall inte fråga om vårt personliga intresse.
Tänk på alla deras intressen, som ha i era händer lämnat allt, hvad de
ega — en förfärlig massa miljoner, som ni sätter på spel. Hvarför
underhålla denna vansinniga hausse? Från alla håll får jag höra, att
katastrofen är oundvikligen förestående . . . Kursen kan inte alltjämt stiga,
det är ingen skam, att aktierna återfå sitt verkliga värde, då är
banken solid, det är räddningen.»
Han reste sig häftigt upp.
»Jag vill, att kursen skall bli 3,000... Jag har köpt och jag skall
ytterligare köpa, om jag så skall krevera ... Ja, må jag springa i luften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
