Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju helt naturligt. Och han är där för sin egen räkning, ty han
spekulerar antagligen.»
Moser envisades inte. Ännu skulle ingen på börsen ha vågat
påstå, att Saccard kämpade en så förfärlig kamp, köpte för bankens
räkning i bulvaners namn — Sabatani, Jantrou och andra, framför allt
genom styrelsens tjänstemän. Det var blott ett rykte, som
hvi-skades, dementerades och ständigt stod upp igen, fast fullkomligt
obestyrkt. Först hade han endast försiktigt hållit kursen uppe och sålt
igen, så snart han kunde, för att inte binda alltför mycket kapital och
belamra kassan med papper. Men nu hade han ryckts med af striden
och i dag förutsåg han nödvändigheten af mycket stora köp, om han
fortfarande ville vara herre på slagfältet. Han hade delat ut sina order,
han låtsade sig vara lika småleende lugn som på vanliga dagar, trots sin
ovisshet om den slutliga utgången och den oro, han kände öfver att på
detta sätt gå allt längre och längre på en väg, som han visste var
förfärligt farlig.
Moser — som hade gått och strukit bakom ryggen på den bekante
börsmatadoren Amadieu, hvilken konfererade med en liten herre,
som såg knipslug ut — kom stammande och högst exalterad tillbaka.
»Jag har hört det, hört med mina egna öron . . . Han sade, att
Gun-derman har gett order om att sälja för mera än tio miljoner . .. Åh, jag
säljer, jag säljer, jag skall sälja till och med min skjorta.»
»Kors, tio miljoner!» mumlade Pillerault, lite ifrig i rösten. »Det
är ju ett riktigt krig på knifven!»
Och i de dånande ropen, som stegrades alltmera och svällde genom
alla de enskilda samtalen, existerade intet annat än denna förbittrade
tvekamp mellan Saccard och Gundermann. Man urskilde icke orden,
men allt larmet härrörde däraf: af den enes lugna och logiska envishet
att sälja och från den vilda ifver att ständigt köpa, som man misstänkte
hos den andre. De motsägande rykten, som voro i omlopp och som först
endast hviskades, smattrade till sist som trumpetstötar.
»Jag behåller min ställning på haussesidan!» sade Pillerault, som
redan hade fått modet tillbaka. »Solen skiner så vackert, kursen stiger
säkert ännu mera.»
»Alltihop ramlar öfver ända», svarade Moser med sin
oföränder-liga jämmerlighet, »ovädret är inte långt borta, jag har varit så illa
ansatt af mina krämpor i natt.»
Saccard vid sin pelare såg skaran af smickrare och klienter växa
omkring sig. Oaflåtligen räcktes händer fram emot honom, och han tryckte
dem allesammans, gladt och förbindligt inläggande i hvarje
handtryckning ett löfte om seger. Somliga skyndade fram till honom, växlade ett
par ord med honom och gingo förtjusta sin väg igen. Många stannade i
närheten af honom, stolta öfver att få höra till hans grupp. Ofta
visade han sig älskvärd utan att ens veta namnet på dem, han talade
med. Så till exempel måste kapten Chave säga honom Maugendres
namn, för att han skulle känna igen denne. Kaptenen, som nu åter stod
på vänlig fot med sin svåger, uppmanade denne att sälja; men
direktörens handtryckning var tillräcklig för att hos Maugendre uppväcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
