Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man nämnde de förmodade säljarna, ty dem gissade man sig till efter
den mäklare, som skötte affären. Eftersom storkaxarna sålde på detta
sätt, var det säkert något allvarsamt å bane. Och från klockan åtta
till tio var det ett förfärligt virrvarr; alla spekulanter med väderkorn
kontramenderade sina order, och det fanns till och med köpare, som
gingo öfver till att i stället bli säljare. Man gick till hvila i en obehaglig
feberkänsla liksom kvällen före en stor strid.
Följande dag var det ett afskyvärdt väder. Det hade regnat hela
natten, ett iskallt duggregn dränkte staden och förvandlade den genom
tövädret till en kloak af gulaktig, rinnande smuts. Klockan half ett
började utropen på börsen under detta ösregn. Tillströmningen af
folk, som tog sin tillflykt under pelargången och in i salen, var ofantlig;
och snart förvandlades salen genom de våta och drypande paraplyen till
en ofantlig smutspöl. Väggarnas svarta smuts sipprade fram och från
glastaket föll in en matt, rödaktig, förtvifladt melankolisk dager.
Midt i alla de onda rykten, som voro i omlopp, och de märkvärdiga
historier, som förbryllade folk, sökte allas ögon Saccard, så fort han hade
kommit in, och stirrade på honom. Han stod på sin post vid sin
vanligå pelare, och han såg ut som alla andra dagar, triumfens dagar, käckt
glad och absolut tillitsfull. Han visste mycket väl, att
Universalbankens aktier hade fallit med trehundra francs på »lilla börsen » kvällen förut;
han anade visserligen en mycket stor fara och väntade sig ett mycket skarpt
angrepp af baissespekulanterna, men hans egen stridsplan föreföll honom
ofelbar: Daigremonts kringgående manöver och den oväntade
ankomsten af en ny armé af miljoner skulle ge honom öfvertaget och än en
gång tillförsäkra honom segern. Själf var han nu utan resurser.
Universalbankens kassor voro tömda, han hade skrapat till sig till och med
kopparslantarna, men han misströstade i alla fall icke, han hade vändt
sig till Mazaud och genom att anförtro honom, hvilket stöd Daigremonts
konsortium skulle lämna, hade han fått börsmäklaren så på sin sida, att
denne utan täckning tog emot order om att köpa för flera miljoner.
Den taktik, hvarom de sins emellan hade kommit öfverens, var att inte
låta kursen vid början af börstiden falla alltför mycket, utan hålla den
upp och kämpa tappert i afvaktan på förstärkningen. Upphetsningen
var så stark, att Massias och Sabatani nu afstodo från alla onödiga knep,
nu då alla pratade om sakernas verkliga ställning, utan de gingo fram
och talade öppet med Saccard; sedan skyndade de att öfverbringa hans
sista order, den ene till Nathansohn där ute i pelargången, den andre
till Mazaud, som ännu befann sig i mäklarnas rum.
Klockan fattades tio minuter i ett, när Moser kom, alldeles gulblek
i följd af ett anfall af sin lefversjukdom, hvilket hade hindrat honom från
att få en blund i ögonen på hela natten; Pillerault anmärkte, att hela
världen i dag var gul och såg skral ut. I förkänslan af den annalkande
katastrofen, sökte han att morska upp sig genom att skrodera som en
vandrande riddare och skrattande utbrast han:
»Det är ju ni själf, kära vän, som har ondt i magen. Alla andra
äro vid bästa humör. Vi tänka ge er en dufning, som inte skall
glömmas i brådkastet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
