Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maud och jag, som ä’ alldeles tokiga i att vara ute och gno – ja,
Maud ä’ inte ett dugg bättre än jag.
Bella kände sig nöjd i vissheten om, att hon kunnat konversera
riktigt långa meningar och ge »svar på tal».
Han började känna sig road och skrattade så muntert, att ett
par andra unga herrar kommo till, och nu riktigt briljerade Bella
med sina skarpa svar.
– Nå, hvad säger »farbror» om det där? frågades det, när Bella
dukat upp de mäst öfverdrifna berättelser om sina och Mauds
bedrifter ... historier, omöjliga att fatta, när det gällde fröken
Crawford, en medlem af lord Crawfords högmodiga och fina
familj.
Bella höll upp en stund och tänkte ett tag, att de menade
hennes farbror, skomakare Olson på Holländaregatan ...
– Ja visst – – farbror, ja – – han bara ber oss gå på, för
han är så rädd för Mauds anfall – med dem styr hon hela
sällskapet.
Thore Ryning blef tyst och fick i hast ett strängt, allvarligt
uttryck öfver sina ungdomligt vackra drag.
– Ni är en vän, en intim vän till fröken Crawford, och kan på
detta sätt utsätta både henne och familjen för att möjligen
misskännas? hviskade han.
– Hur så, i alla dar? Det måtte väl inte vara någon hemlighet
att Maud har några hysteriska eller nervösa anfall. Tror ni
kanske att jag diktar upp det där? frågade hon nästan brutalt.
Kanske ni vill kalla det egensinne, många gör det med...
– Nej, bästa fröken, för all del bli inte så häftig, jag vill inte
förolämpa eller såra er ... men ...
– Bella – hvar håller du hus?
Maud kom i det samma i dörren, orolig att så länge ha förlorat
vännen ur sikte ...
De unga männen reste sig nästan vördnadsfullt och erbjödo
henne plats. Men Bella tyckte just aldrig om »delad hyllning»,
utan steg upp och drog Maud med sig.
– Maud – denna vals med dig, sade Thore tätt bakom dem.
– Han där ä’ alldeles tokig i mig. Där har han nu setat och
hållit mig bunden hela tiden ända se’n han tiggde polkan med mig.
– Är han? Mauds röst var inte alldeles så glad som vanligt ...
– Tycker du inte, att han är bra vacker och treflig? fortfor hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
