Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Huru? Hvilket ideal menar ni? Hon borrade litet häpen
blicken i honom.
– Det där okvinnliga, känslolösa? Tror ni inte jag begriper,
att ert hjärta blöder och skälfver under det där talet om
resignation, fröken?
– Ah, det är så bekvämt, sade hon ... För resten är det så
många, som låtsa sig äga hjärta och så till sist är det ändå bara
en köttbit, så jag har tänkt försöka på att vara precis som jag
är ...
– Likväl tviflar jag därpå ...
– Hvad förtjusande har Maud funnit hos den där? frågade hon.
plötsligt kastande om ämne ... hon pekade på Bella.
– De äro barndomsvänner, lekkamrater, svarade han och lät
blicken glida tillbaka till Bella, som satt tillsammans med Maud
och Thore – och med hela sin förmåga sökte lägga beslag på
honom.
– Det är något – ofint, tarfligt öfver henne. Jag kan ej
fördraga, att Maud håller så gränslöst af henne.
– Huru går det nu med »påsen», fröken? Jag tror knuten
börjar gå upp? Är ni, med ett ord, afundsjuk?
– Jag tycker inte om henne.
– Men det är ju en vacker flicka, och en annan kan ej bedöma
vänskapen än den, som känner föremålet. Ni bör ej yttra er
så strängt om en person, som ni ju ej känner ett grand.
– För sjutton, höll jag på att säga! Jag skall lägga beslag på
henne så mycket, att ni ska’ få se, att jag minsann skall lära mig
uppskatta hennes stora egenskaper.
Det var något i hans försvar som retade Inger, hon visste själf
ej hvarför ... men det stack till i hennes inre.
Hon reste sig häftigt upp.
– Fröken, klif nu ej med tre steg öfver hela golfvet, kom ihåg
att ni i dag har långa kjolar ... bad han, till hälften på allvar,
till hälften på skämt ...
– Nå än sen, hvad skulle det göra mig? Tror ni jag bryr mig
ett dugg om, hvad folk tänker eller säger? Aldrig!
Det låg något hetsigt och bittert i hennes uttryck ... hon kände
själf, att hon gått öfver gränsen i sin dyrkan af
emancipationsidealet – hon hade aldrig kunnat tänka sig en sådan olycka som
den, som nu kom smygande öfver henne ... och för ett ögonblick
undrade hon, om hon skulle våga sig öfver det tomma golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
