Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Bella lägger ut sina krokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiga upp klockan sex, gå ut och plocka blommor för att därmed
pryda den plats, han skulle intaga!
Hon ringde häftigt på kammarjungfrun och tittade ut i Bellas
rum. Men dennas säng var tom och hon själf utgången.
– God morgon, Anna, ha de ätit frukost?
– Inte lord Crawford, men de andra. Herr Dick och frökens
vän (tjänarne hade mycket svårt att titulera Bella fröken...) ha
rest till Stockholm med »Ragnhild»...
– Di...ick? Och Bella? Utan att säga mig till? Nej vet Anna
– det går för långt!
Maud hade krupit upp i sin soffa som en liten groda och satt
där i sitt långa nattlinne med händerna sammanknäppta öfver
knäet.
– Ja, inte vet jag huru det hänger ihop, men jag tror, att
fröken Julia blef ond, därför att ... fröken ... Bella ville gå ut vid
sex-tiden i morse tillsammans med herr Dick... och då sade hon
visst en hel del saker, så att flickan började gråta, och ville springa
upp till fröken ... men fröken Julia förbjöd henne att väcka upp
fröken Maud.
– Sicken gammal häxa! Nå, men Bella skulle väl komma igen då?
– Det tror jag inte, ty hon rafsade alldeles förskräckligt och
lefde med frökens saker, och så tog hon på sig sina egna kläder
igen, och så ... utan att säga något till oss eller någon, gick hon
ned åt båten.
– Då måtte hon i alla fall varit förfärligt ledsen – o! den stygga
tant Julia! Hör, Anna – lägg ned i en kappsäck alla de kläder,
som Bella begagnat, och skrif hennes adress på den – hon får
dem alla ... Jag vill inte taga dem på mig, förstår Anna väl?
– Men fröken!
– Nå än se’n? Jag måtte väl ha fullt ändå, och mera får jag,
om jag blott säger till pappa om pängar.
– Men jag tänkte.
– Anna behöfver inte »tänka» – det gör jag! Men när reste
Dick då?
– När han såg ... fröken Bella gå, så såg han mycket ond ut
på fröken Julia. Hur fröken Julia än krusade vid bordet, rörde
han knappast maten, och sen bar det af för herr Dick samma väg
ned till båten.
– Sade han, när han skulle komma tillbaka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
