Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Egensinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– A.. adel...? Det vill säga ädel... sade Bella stafvande... Jo,
jag tackar jag! Nog visste man det! Nej, tro mig, herr Dick...
ni, adelsfolk, tror precis, att ni äro af annat folkslag, det är jag
alldeles säker på.
Herr Dick såg verkligen litet förbryllad ut.
– Det kan jag försäkra, att jag ej bryr mig ett uns om dylika
saker – det vill säga, jag vördar och älskar mitt stamträd, jag
respekterar min fars åsikter .. men komma de i strid med mitt
eget hjärta... då...
– Hvad menar herr Dick?
– Jag menar, att om jag blir kär i en flicka, så låter jag endast
kärleken tala!
– Menar herr Dick, att ni skulle gå så långt att ni gifter er
med en... fattig flicka?
– Ja – fattig, enkel ... utan uppfostran... endast hon lät mig
tro på hennes renhet, hennes sanning och kärlek.
Öfver Bellas drag for ett beslutsamt uttryck.
Hon visste, hvad hon ville, och tänkte rätta sig därefter.
– Kom nu ... hit kunna vi gå ensamma.
Han gick före och visande vägen upp till »Tysta Marie».
Bella lät framgå den önskan, att hon ville gå på Cirkus på
kvällen med honom.
– Nej ... huru kärt det än vore mig, så kunna vi det ej,
fröken Bella. Ni bör vara rädd om ert rykte ... dess lättare går det
en gång då ni vill på allvar förvärfva en säker ställning i våra
kretsar .. Tänk noga på den tiden, fröken Bella!
Han sade detta, liksom understrykande hvart och ett ord,
under det att han ännu fasthöll hennes hand, innan de skiljdes i
deras gemensamma förstuga vid Strandvägen.
– Jag skall gå med och draga upp gardinerna, sade Bella när
hon återkom med nycklarne till våningen, som öfver
sommaren stod obebodd och tillbommad.
– Nej – absolut inte, sade han bestämdt. Jag vill ej, att
någon skall se oss ensamma tillsammans i en ödslig våning.
– Jag skall inte göra er något ondt, sade hon med ett djärft
skratt.
– Förstår Bella ej Dicks mening.
Han tog och kramade häftigt hennes båda händer... Men
sprang i samma ögonblick hastigt upp för trapporna, liksom rädd
för sig själf... Nycklarne hade han ryckt ifrån henne...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
