Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Egensinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Tänk, att din far reste med honom med tretåget till
Stockholm – jag såg dem nere vid tåget. De talade om »Tufvan»
tyckte jag.
Mauds ögon blefvo stora som riktiga gluggar, och det kom ett
uttryck af skräck i dem.
– Tufvan? Är du galen, Inger?
– Inte jag, men de, som spärras in där!
Maud såg verkligen riktigt blek ut och satte sig fogligt och
beskedligt på en stol, ej på ett staket eller bord, som hon eljest
med förkärlek brukade göra.
Hvad Inger haft att säga var af den beskaffenheten, att hon
kände sig litet smått träffad.
– Kanske du tror, att de skaffa plats åt dig? Ja, ser du, Maud
då man under flera veckor bär sig åt precis som en stolle... som
du nu gjort... får man inte undra på, att folk börjar dra’ öronen
åt sig .. »Dra på sig» och spöka ut portvaktsflickan samt
presentera henne som folk – det är ju blott i det någonting inte
riktigt slugt.
– Hör du, Inger du! Vi lefva i det nittonde århundradet, jag
vill upplysa dig därom. Säg bara inte ett ljud om Bella, ty hon
är tusen gånger trefligare än du till exempel, och jag bryr mig
inte ett dugg om alla fånigheter, som du inbegriper i det där ordet
»passar» – jag hatar det.
Maud flög upp med gnistrade ögon, som riktigt glödde af harm.
– Fånigheter! Jag tycker du borde känna mig så pass, Inger,
att du vet att jag har sådana principer...
– Har du principer?
– Att.. att jag aktar människan för hvad hon är, inte för
hvilken släkt hon hör till eller hvad hennes föräldrar nu
händelsevis varit....
Inger gick lugnt fram till karaffen, som stod där med friskt
Thorekäll-vatten, slog i ett glas och höll det framför Maud med
en befallande gest och ett:
– Drick, så blir du lugn!
Maud slog till glaset med en häftig rörelse, så att vattnet
stänkte omkring på bord och golf.
– Så där kommer du alltid, Inger, och behandlar mig som
barn eller dåre. Kan du inte lära dig att jag... jag... är en
tänkande kvinna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
