Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Lord Crawford får ett lätt slaganfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu bröt en stark röst igenom, trotsande både stoppade möbler
och tjocka draperier ... och »Otaliga vågor» började åter rulla!
Doktorn hade tagit sin plats så, att han genom den fil af rum,
där salen utgjorde bakgrunden, kunde iakttaga ungdomsskaran,
ehuru han vände sig till hälften bort. Måhända var det hans
blick som elektriserade ... ehuru Maud naturligtvis ej ville tillstå
det, icke ens för sig själf ... Men hon var i afton mera vild än
vanligt.
Just i detta ögonbblick ... när han tillfälligtvis såg dit igen,
hade hon kastat sig upp på en stol, som tjänade som häst, och
ena stunden på knä ... nästa balanserande på en fot sträckt på
tåspetsen, agerade hon under vilda »hej» och rop en
cirkusryttarinna. Doktor Grane rynkade åter de svarta, buskiga
ögonbrynen. Thore stod nämligen försänkt i stilla hänryckning och allt
för nära henne ... inbillade han sig ... men de voro ju endast
sådana där ungdomsvänner ... Strax därefter dansade hon åter, med
dessa smidiga, förunderligt fängslande rörelser, en sprittande
tarantella med taktfull rytm af slagen på tamburinen.
Bella stod, ännu klädd i sin djupt urringade klädning, och
betraktade med mörka ögonkast, huru allt intresse ovillkorligen
knöt sig kring Maud och hennes »dumheter»....
Skulle aldrig den stunden randas, då de här dumdryga gässen,
alla de fina ungdomarne, Mauds vänner, som nu sågo henne öfver
axeln, finge förtrampas af henne ... af Bella Olson?
– Bella – hvad ni har för en präktig röst ... sade Dick, som
bemärkte hennes mörka uppsyn och ville bortjaga den ... Med
den kanske ni en gång kan binda en hel värld vid edra fötter, sade
han till svar på hennes egen tysta fråga.
– Tror ni det? utropade hon med en röst, som om hon nu
först började ana hvad lifvet var ...
– Såvida ni ej i stället väljer en bana som endast binder en
vid edra fötter, ert lif, Bella ...
Hon skrattade fritt ... högt. Huru kunde hon annat, då hon
nu måste förstå att lifvet på ett eller annat sätt dock skulle bära
henne rosor, röda, granna, granna rosor!
– Nu kan du sluta med det där, sade Inger häftigt. Det är
väl ej meningen att du skall taga lifvet af dig för vårt så kallade
nöje häller?
Maud, som lefvat sig in i den berusande drömmen, att hon var
en fri zigenarflicka, ute ... borta ... långt borta från tvång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
