Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XIV. ”Tänk, när hon får veta allt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV.
”Tänk, när hon får veta allt!”
Allt sedan den stunden Maud fått doktor Granes bref, var hon
som förtrollad. Sorgen efter fadern, som förut helt behärskat
henne och bortagit förmågan att ägna sig åt något som skingrade
och förtog denna känsla, tycktes nu gått upp i bitterhet och
hårdhet, ty Maud var ej längre det i botten veka, känsliga barn,
hon förut varit, utan en ung kvinna, på väg att förbittras i lifvets
skola. Med ifver kastade hon sig nu i stället på sådana saker,
som kunde förströ henne. Tidigt på morgnana, medan Dick var
uppe i sin atelier och målade taflor för att därmed bidraga till
hemmets existens, sade Maud till om sin ridhäst och kunde så
vara ensam ute och rida, ibland två à tre timmar i sträck.
Denna nyck höll hon ut med ett par månader efter faderns död.
Maud stod en dag som vanligt klockan åtta på morgonen
klädd i riddräkt och väntade. Ridknekten brukade alltid vara
punktlig, men i dag hade han tydligen försummat sig... så
mycket värre, som Maud just i dag erfor en stickande längtan i sitt
inre, en outhärdlig oro, som kom henne att längta ut i det fria...
långt, långt bort från stadens larmande oro. ...
Märkvärdigt nog hade doktor Grane allt sedan den dag, då Dick
omtalat för Maud att han lämnat Grane hennes nekande svar,
totalt försvunnit från hennes synkrets. Dick såg så allvarlig
och ovanligt bister ut, när man nämnde Granes namn, att hon ej
vågade framställa någon fråga, som rörde denne. Dick, i allt
annat vek och öm, när det gällde systern var i detta ämne
obevekligt hård. Hade hon varit tokig, som så utan vidare kastade
bort den kärlek, han hade bjudit henne? Denna fråga trängde sig
ibland oemotståndligt inpå henne. Med hvarje fiber i sin själ
längtade hon efter att få höra honom tala om denna kärlek... för
att sedan få erfara tillfredsställelsen af att stöta honom bort...
att få pina honom... »Pina honom!» hviskade hon halfhögt och
tryckte sin heta panna emot den kyliga rutan.
Aldrig hade hon kunnat ana, att man så ständigt kunde ha
en person i sina tankar. En person, hvilken man af hela sin själ
hatade! Just detta sista drag till exempel, att så snart fadern var
död och hennes pängar stodo att lyfta... hade han anmält sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0091.html
