- Project Runeberg -  Zigenarblod /
111

(1912) [MARC] Author: Malvina Bråkenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Gryende kärlek - XVI. Ett hjärta af guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty mellan Dick och Maud hade i och med detsamma Maud började
visa barndomsvännen någon likgiltighet, inträdt ett främmande
förhållande, som gjorde att Maud numera började känna sig mera
ensam än någonsin.

*



XVI.

Ett hjärta af guld.



Djupt beklämd och försänkt i begrundande tankar var Dick
samma dag ute och gick utan rast, utan mål ... Märkvärdigt
nog fördes han af en ren händelse till den port, dit han så
mången gång följt Inger Balle, ehuru hon skrattande och
emanciperadt försäkrat sig ej behöfva något manligt skydd.

Kanske det var en vink af ödet, att hon på något sätt med sitt
friska väsen skulle kunna ingifva honom någon tröst eiler något
råd vis-à-vis Maud, hvars själstillstånd för hvarje dag gaf honom
nya ökade bekymmer.

Visserligen bodde Inger i familj, men han visste, att hennes
lilla dublett låg för sig själf och hade något af »ungkarlsläge» och
ungkarlsfrihet med sig.

Bella kunde väl aldrig misstycka detta besök, om hon finge
reda därpå ...

Just som han stod och funderade på om han skulle ringa eller
ej, och ej ogärna velat draga sig tillbaka, hörde han ett
förskräckligt oväsen nere i trappan. En barnunge grät och jämrade sig
i kapp med en hund, som tjöt. Med en röst som ej hade ett grand
af sin vanliga manhaftiga klang hörde han Inger säga;

– Och han körde vidare! Fy, en sådan drummel! Och lilla tassen
är bruten – tyst, tyst du, din stackare! ... vi ska’ lägga kallt
vatten om honom, och du själf kan gärna behöfva något i dig, du
ser ut som om du ej ätit ett grand på fjorton dagar. Hvar bor
du då? Jaså, på Djurgården ... en cirkusunge? ... Kan se det på
dina grannlåter! Får du ingen mat, säger du? Bara stryk! Åh, nu
öfverdrifver du väl ändå!.. Kom nu, marsch före, så tar jag hunden!

Om Inger blifvit beslagen med ett brott, kunde hon ej sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free