Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett hjärta af guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja – och minnen från mitt hem på landet ... alla djur som
jag då älskade, våra tjänare, statfolk och torpare ...
– Förlåt bristen på intresse för en närmare undersökning ...
– Åh, om ni kunde ana, huru mycket bättre de där enkla
människorna ofta äro – det där sunda, enkla, obildade
allmogefolket – än storstadsmänniskor med halfbildning, knot och
missnöje.
– Jag har aldrig svärmat för de där lägre lagren ...
– Vill du ha ännu mera kakor, din stackare? Nej – nu får
ni förlåta, att jag är en smula djurläkare en stund ... Saken är
den, att jag så godt som stöp ikull på det här kräket, eller de här
kräken, rättare sagdt, och nu måste jag förstås hjälpa dem till
rätta litet ...
– Ni tycks inte alls vara ovan vid sådant där ... får jag sätta
mig en stund. Jag kan ej förstå, hvad för en anda här är
rådande. I själfva luften ligger något, som ger lugn.
– Det var eget ... i en sådan här ofullständig ungkarlsbostad...
... utan kvinlig poesidoft ... här har jag endast frihet att bjuda på.
– Hvad är det här för en ålder då?... Alla dessa dolkar, knifvar
och ridpiskor ... handgevär och revolvrar?
– Nuets enda glädje. Men min bästa vän, min cykel, den är
dock ej inne ... den står i förstugan där nere.
– Och de där påsarne på hyllan öfver »nuets enda glädje»?
– Dem ... om dem ha vi talat förut. Om min själ skulle vilja
bjuda till att krypa fram någon gång ... om den skulle vilja klaga ..
eller sakna ... så ser jag blott på hyllan.
– Hvad står det?
Dick, närsynt som han var, steg upp, satte på sin pincenez och läste:
»Tålamod, likgiltighet och glömska af det förflutna.»
– Ah, hvad ni är lustig! Och hvad har ni inuti då?
– Torkade rosenblad sedan ungdomens och dårskapens tid.
– Vill ni inte göra mig den tjänsten att i stället skrifva dit,
hvad jag vet om er? Godhet, människokärlek, förmåga att, om
så behöfves, offra er sista bloddroppe för en ädel handling.
– Sådant där kan ni behålla för er själf, eller passa in det
åt andra gäss. För mig duger det ej ... Nå, hvad förskaffade
mig äran af ert besök? Hon tog med ens på sig en mycket kärf
och likgiltig min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
