Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Slutet på Dicks kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och för öfrigt tycker jag du bör föreslå henne att ni gifta er – det
blir billigare på sådant sätt.
Utan en rynkning, inte ens i ögonvrån, gaf hon Dick samma
oegennyttiga råd, som om hon ej känt en gnista personligt
intresse för honom. – Men – håll Maud tillsvidare utom denna litet
obehagliga nyhet.
– Du tar allt så lugnt, Inger! Om jag kunde vara en sådan
där isbit, så tror jag, att många lidanden skulle besparas mig.
– Ja – jag skulle allt tro, att det är något till bussigt ändå
att ha själen nedstoppad i en liten påse... Då gör man inga
sådana där fånigheter för att bespara andra lidanden...
– Jag har stundom tittat in genom dina ögon, Inger, och tror
likväl, säga hvad du vill, att din själ inte är längre bort, än att
man kan nå den.
– Prata ej dumheter! – Jaså, det var således därför du slutat
röka? frågade hon för att gifva samtalet en annan vändning.
– Nej – jag mår ej väl däraf. Således – talar jag med Bella,
den första dag hon kommer hem?
– Nej – i dag – uppskjut aldrig en sak! Res ut till henne,
och gå ej längre och halstra dig!
Han reste sig för att gå, och hon följde honom till dörren,
alltid med samma kalla min och hållning – – ej ett ord af
deltagande, uteslutande praktiskt förstånd.
Men när hon låst dörren i dubbla lås efter honom, sträckte hon
upp sina armar mot höjden, knäppte samman sina händer och
lutade sig emot dörren så nära hon kunde, för att höra det
bortdöende ljudet af hans steg.
– Älskade – – älskade! Att få dela fattigdomen med dig!
Att få arbeta sig trött för din skull! Hvilken himmel på jorden!
... Fördömda hårda, okvinliga skal öfver ett skälfvande
kvinnohjärta! Hvarför valde jag just detta ideal att likna i det
yttre?
Med slö, förtviflad blick sjönk hon ned på den plats, han nyss
lämnat. Han hade tappat sin näsduk, och hon tog upp den och
tryckte den lidelsefullt till sina läppar.
– Inger – det där var inte du! sade hon efter en stund, då
hon hunnit lugna sig något. Hon kastade en blick i en liten
spegel för att åter få bukt med sitt yttre, innan hon gick till
aftontjänstgöring på kontoret. – Se så där, ja – nu är hon bra igen,
sade hon halfhögt och lade belåtet bort spegeln – nu tror jag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
