Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVIII. Slutet på Dicks kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med. Hushållspängarne räcka allt mindre ... du drar ju in
den ena tian efter den andra, jag bedyrar att detta är snart mera
än hvad en vanlig människa kan stå ut med, tillade hon med
ynklig stämma.
– Det skall bli bra snart, tanten! Ja, snarare än du tror, ty
jag går just nu och grubblar på åtskilliga problem, som skola
lösas ... Men – nu måste jag gå in till mig – ty i morgon med
åtta-båten reser jag ut till Furusund, till Bella.
– Hälsa Bella, sade Maud och önskade ett sista godnatt, när
Dick vände sig om i dörren för att ännu en gång uppfånga
skymten af systern.
Men från fröken Julias läppar kom ej någon hälsning, när det
gällde Bella.
* *
*
När Dick påföljande morgon skulle lämna sitt rum, kastade
han ännu en gång en sista pröfvande blick på skrifbordet, där han
ordnat alla sina papper. Han hade gått igenom alla affärer och
funnit, att den summa, som deras praktfulla hem betingade, godt
skulle, om det realiserades, betäcka skulderna till Grane och
likväl gifva medel till Mauds utstyrsel öfver, samt dessutom en liten
lifränta till tant Julia, som, ehuru ej någon nära anförvandt, dock
troget tjänat familjen under alla dessa år. Det var med minutiös
noggrannhet, han ordnade alla dessa affärer, ty allt måste
vara klart, om »hon» ej bestod profvet. Hvad han sedan skulle
taga sig till, kunde han ej direkt säga, icke ens för sig själf ... och
likväl hade en tanke börjat smyga sig öfver honom ... och slagit
allt djupare rot ... en tanke, som han förgäfves sökte bortjaga.
När båten vid frukosttiden lade i land vid Furusund, och Dick
gick uppåt strandpromenaden, tyckte han sig igenkänna Bella,
som i elegant promenaddräkt spatserade fram och tillbaka med
en ung herre.
Hennes första impuls, då hon fick se Dick, var synbart att söka
undkomma honom. Inseende, att det dock var för sent, skyndade
hon med leende min emot honom efter att hafva nickat ett med
blinkningar och menande uttryck kryddadt farväl till sin
beundrare, en ung student.
– Bella – min Bella – anade du ej att jag skulle komma?
sade Dick och drog hennes hand under sin arm, i återseendets
lycka glömsk af den syn, som nyss kommit hans inre att skälfva
af ovilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0134.html
