- Project Runeberg -  Zigenarblod /
143

(1912) [MARC] Author: Malvina Bråkenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Slutet på Dicks kärlekssaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Men har du ändå så pass mycket pängar?

– Det kostar ej så särdeles mycket att resa dit – biljettprisen
äro låga.

– Men hvart?

– Det kan ju numera ej intressera dig så mycket, Bella!

De stodo stilla, och han tornade med käppen upp ett litet
stenmonument, ej olikt en grafkulle.

– Men – jag tänker vi träffas väl snart igen, och då är de
här ledsamheterna glömda, sade hon, litet tveksam, om hon
möjligen varit för snar att kasta bort lyckan. – Men hör du, à
propos, mina pängar äro snart slut. Skulle du vilja lämna mig
åtminstone femtio kronor till dess?

– Jag har vid Gud ej mera än tio, men dem skall du få – sedan
kan du ju sälja din förlofningsring, så fyller du godt ut summan!
Nej – nu farväl! Fröken Grane kommer där uppe i backen
– jag vill gå. Nej, håll mig ej fast, Bella! Farväl! sade han
med bruten stämma, tryckte häftigt hennes hand, stötte henne
sedan nästan omildt ifrån sig och mera sprang än gick vägen ned
åt ångbåtsbryggan.

*     *
*



När han kom hem till Strandvägen, gick han ännu som i en
dröm. Mötande och förbipasserande ... alla voro honom lika
likgiltiga. Hans inre var ett gapande sår ... tanken, som stundom
föresväfvat honom, hade för hvarje dag huggit fastare tag i hans
inre ... nu famlade den ej längre oviss omkring sättet eller tiden ...
nu hade den redan vuxit ut i brinnande längtan efter befrielse ...
i feberaktig brådska, att så fort ske kunde ordna allt för den
långa, långa resan!

Skulle han återse Maud?

Slumpen fick afgöra därom ... de hade ju redan i går kväll sagt
hvarandra ett innerligt farväl – hon hade försäkrat honom om,
att hon var nöjd med sitt lif – hvad mera behöfde han veta?

Då, i dunklet, sedan han med feberaktig ifver skrifvit alla bref,
uttalat sin sista önskan, utkorat Grane till Mauds beskyddare
och förmyndare, då, när allt var klart, föll han tillbaka i
skrifstolen, matt, håglös och tillintetgjord.

– Lif – och död?... Hvad är lif? Hvad är död? Hvad veta vi?
Intet. Hvad tro vi? Intet. Hvad möter bortom detta nu?
Tomhet! Hvad i detta lif? Tomhet! Min Gud! Du som allt ser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free