Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ett grymt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle att tala ut, att säga dig, att jag under alla dessa år hatat
dig; därför är det riktigt rätt åt dig, att jag talar om, att Dick
vetat om, allt se’n gubben far din dog, att ni voro utfattiga, och
att han fått hela sitt underhåll af doktor Grane sedan, det har
han väl omtalat? För mig sade han naturligtvis allt – men det
kan ju hända, att han inte hade fullt så mycket förtroende för
dig –
– Bella! Var barmhärtig, i Guds namn, döda mig ej!
Maud hade släppt sitt tag i Bella, bortstött af hennes kraftiga
hand. Kvidande och jämrande sig som ett barn låg hon hopkrupen
på mattan vid Bellas fötter.
– Så nu kunna vi vara lika goda, du – fast jag tror jag
betackar mig. Ett barn, födt af fattiga, men ärliga föräldrar, är dock
bra mycket för mera än dottern på sidolinien – med en
landstrykerska ...
När Bella fått brusa ut och slunga fram allt, hvad hat och
afund så länge gifvit näring åt i hennes inre, kastade hon en blick
på Maud, som i ett nu blifvit så tyst.
– Se så där ja! sade hon, gripen af medlidande med sitt offer
– jo – det var trefligt! Nu har hon ett anfall igen! Fröken Julia!
Fröken Julia! ropade hon så det skallade i alla rummen.
- Det stackars barnet! sade fröken Julia och böjde sig med
ömhet ned öfver Maud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
