Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ett grymt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjorton dagar så där; du får då ett präktigt hem och skydd af mitt
kända namn –
– Tack skall du ha, Hugo, men det offret skall jag bespara
dig. Se här, var så god!
Hon slet ringen af sitt finger och kastade den till hans fötter,
så att den rullade långt under en soffa.
– Hvad skall nu det där föreställa egentligen? sade han med
hårdt uttryck i de små hvassa ögonen. Teaterfasoner förstår
jag ej. Det ligger väl i blodet, kan jag tro.
– Det kan hända det, liksom det här och det här!
Hon sprang fram och gaf honom ett par slag på kinden,
ögonblickets och stundens barn som hon var.
– Du skall inte tillåta dig vidare att skymfa mina föräldrar,
flämtade hon.
– En skön och älsklig kvinnotyp är du i sanning – riktigt en
tattarunge! Nu förråder du bäst, hvilken stam du tillhör, och
det säger jag, vore du ej kvinna, gaf jag dig igen! Jag kan
undra, hvad du ämnar taga dig till, när jag undandrager dig mitt
skydd? Tigga? något annat återstår dig ej – ty arbeta kan du
ej – oduglig som du är!
– Då tigger jag hällre, än jag äter nådebröd hos en sådan....
rå, hjärtlös varelse som ni är – jag tillhör i så fall mig själf.
Ingen äger att befalla öfver mig – världen är nog ej så usel, som ni
tror, herr Curtzon ... vänner, på sådana lider jag, Gud vare lof,
ingen brist.
– Ha ha ha! ho ho ho! Han skrattade hårdt och hänsynslöst
rått, och tycktes aldrig vilja sluta.
– Vänner! Tackar så mycket! Tycker just det! Har du hört
talas om vänner i nöden, i motgången? Nej, då fly de som agnar
för vinden ...
– Inte mina vänner, sade hon med ädel tillförsikt och
ungdomlig hänförelse.
– Ja – lycka till då! Men var så god och tala om sanningen
då, säg som det är, att Maud Crawford är dotter till en
zigenerska, upptagen, men ej adopterad af lorden, och utfattig,
öfvergifven, nödsakad att skaffa sig ett lefvebröd – gör det! Och
tala sedan om för mig, huru det går!
Han såg på henne med en kall, hånfull blick, i det han reste
sig och ställde sig med båda händerna i byxfickorna, bredbent
och myndig, framför henne.
– I alla fall, fortsatte han, så skall jag gå så långt, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
