Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XIX. Ett grymt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han mötte Bella i förstugan, glad och blomstrande, och han
funderade nästan på, huruvida det ej var ödets lek, att hon just
nu, då han var försänkt i dessa tankar, mötte henne – men –
fy tusan! Olson – Olson var ett allt för tarfligt namn för
en uppkomling, som han själf var – något som slutade på -crona,
-hjälm, -stjärna eller -svärd passade bättre till hans
förmögenhetsvillkor.
Han växlade därför några helt vanliga fraser med den glada
flickan och mumlade sedan något om, att han »hade affärer» ...
* *
*
Maud hade just för sista gången gått igenom hemmet, som
ännu var något så när i sitt förra skick. Hennes långa
sorgklädning sopade i mjuka vågor efter henne på mattorna, och
gestalten såg högre och mera spenslig ut än någonsin förr.
För sista gången gick hon bort till fönstren, som vette åt Gref
Magni-gatan ... för att ännu en gång blicka dit ned – för sista
gången – sedan skulle hon flytta bort till ett annat hem.
Till sin obeskrifliga bestörtning fick hon där nere se Bella,
som helt hemmavandt aftagit hatt och kappa, samt nu satt och
arbetade midt emot den unga kvinnan, som Maud hade sett där
förut.
När Bella i det samma såg upp från sitt arbete, fick hon
tydligen se Maud, ty hon drog sig förläget skrattande bakom
gardinen.
Maud blef så bestört, att hon ej kom sig för att röra sig ens,
hon stod mera lik en bildstod än en människa och grubblade på
sammanhanget, af hvad hon såg.
Hon kunde blott sammanfatta alla ljufva, ljusa stunder, hon
under sin fars och Dicks lifstid här i dessa rum genomlefvat,
och erfor i saknaden en stickande, ordlös smärta.
Hvad morgondagen, hvad den närmaste tiden skulle bära i
sitt sköte ... hvad visste hon därom? Intet. Hon visste blott,
att hon var beredd på, och önskade, att hvartenda öre, som deras
bo inbringade, skulle användas för betäckande af skulderna till
Grane.
För resten var hon ju ung. Räkna vänner massvis, det kunde
hon äfven, och »för den som vill arbeta, finns alltid arbete» hade
hon hört många gånger, och det var med en viss nyfikenhet, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0149.html
