Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett sviket hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och under tiden gick Maud ständigt och undrade, hvad som
skulle komma till hennes befrielse? Hvad det var, hon gick och
väntade »skulle hända»?
Därigenom att Maud envist vägrat mottaga Ingers anbud att
kostnadsfritt dela hennes bostad, och i stället mot Ingers råd och
önskan flyttat tillsammans med Bella till ett enklare
inackorderingsställe, hade de båda vännerna så godt som genom tyst
öfverenskommelse afklippt allt umgänge, och Maud var därför
mycket ensam, under det att Bella för hvar dag skaffade sig något
nöje.
– Hör du, Maud du, sade Bella en dag, då hon som vanligt
med smutsiga fötter och buller kom in i rummet; om åtta dagar
är prof vid Musikaliska akademien, och fru Hohner, som jag
träffade, sade, att jag ovillkorligen skulle söka in där.
– Huru känner hon till din röst? Jag tycker du har sällan
sjungit för någon annan än mig?
– Jo – det var en af mina vänner, som sjöng för henne före
jul ... och då gick jag med och ... blef erbjuden några lektioner ...
– Det är således därför, som du aldrig velat sjunga för mig
denna tid! Men Bella lilla, hvarför är du så sluten emot mig?
Allt företar du dig bakom min rygg.
– Herre Gud – jag behöfver väl ej fråga dig om allting häller.
– Nej, men blott tala om! Så som jag gör med dig – jag
döljer ju intet för dig, Bella! Men en sak vill jag säga dig, Bella: det,
att det fordras mera än en grann röst och ståtligt utseende för
att komma in vid akademien – du är ej tillräckligt musikalisk
för att komma in, sade Maud ärligt.
– Det antar jag min lärarinna vet bättre än du.
Maud hade en genommusikalisk men mindre röst. Ljuf, vek
och smältande, trängde hvarje ton direkt in i hjärteroten. Hon
visste, att hon var sant musikaliskt begåfvad.
Stundom hade den tanken dunkelt föresväfvat henne, att hon
borde profva in vid akademien, men hennes stora brist på själftillit
hade alltid kommit hindrande emellan ... Nu sade hon dock:
– Vet du, det faller mig in en sak. Tänk om äfven jag skulle
söka in!
– Det kan du ju roa dig med. »Det kostar ej någonting»,
sade Bella med öfverlägsenheten hos en konstkritiker. Men inte
tror jag att de ta emot sådana där små röster, inte.
Bella blötte på sina läppar med tungan och bläddrade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
