Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Slaflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfver någon hjälp, eller gå till sitt rum, om fröken är trött eller
olustig efter resan. Bed hushållerskan om lite’ mat, sade fru
Blomström i afsikt att försöka vara vänlig.
– Tack, jag är inte trött, sade Maud och sväljde harm och
tårar ... jag ...
– Gå då ut på andra sidan. Det dukas, och fröken kan ju
lära sig, hur man dukar, när det är främmande. Någon dansmusik
behöfs ej förrän efter kvällen ... jag skall skicka efter
fröken – men för resten kan fröken ju vara inne vid supéen och se
till, om där fattas något – till exempel öl i kannorna ... mjölk,
och bröd ... Men sätt på sig ett hvitt förkläde, så man inte tar
fröken för en af gästerna.
Fru Blomström var riktigt nådig i dag och vid briljant humör!
Maud kände, hur det kokade inom henne! Hon kände sig
riktigt färdig att begagna sitt förut med framgång använda sätt
med ett slag på kinden ... Hon, Maud Crawford, gå i hvitt
förkläde och passa upp dessa rödletta, tarfliga uppkomlingar! Nej,
tack! Trodde de, att man tog emot unga fina flickor på detta sätt,
så skulle hon lära dem annat!
– Jag är ej hemma i denna bransch af sällskapslifvet, utan
föredrar att bli presenterad för någon af gästerna, så förstå de
säkert hvem jag är, äfven utan förkläde, sade hon med lågande
blickar och hetsig rodnad.
– Då skulle jag totalt gå ifrån mina vanor, sade fru Blomström
förvånad, färdig att falla ur koncepterna.
– Beklagar i så fall vanorna och lyckönskar till nya, sade Maud
utan förmåga att kufva sin häftighet. Jag har ej kommit såsom
tjänare utan som medlem i familjen med ringa lön, därför att jag
föredrar att räknas med i familjen.
– Herre je! Sådana lämpor! Har man någonsin hört på maken!
Hör nu fröken, var var, var så god och vet ... Fru Petterberg!
kom hit, ska’ hon få höra någonting härligt... någonting att
skratta sig sjuk åt!
Maud växlade ett ljungande ögonkast med fru Blomström och
uppfångade en hel del intresserade, förvånade och ogillande
blickar samt gick sedan med okufligt stolt hållning ut genom de två
à tre rummen som skilde henne från förstugan. De voro alla
fullproppade med gäster. När Maud med högburet hufvud gick
igenom dem alla, tystnade alla plötsligt och man knuffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
