Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Befrielse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Maud på slaget sju kom upp i stora byggnaden, var hon
fast besluten att söka sätta sig in i sin nya belägenhet innan hon
åter kastade sig i nya förhållanden. I förstugan mötte hon en
ung man med ett hyggligt utseende, men med stora röda,
förfrusna händer.
Han gjorde en tafatt bugning och sade:
– Här inne är det, vi bruka dricka kaffe – fröken är kanske
ny och har inte reda på det.
Maud såg visst mycket häpen ut, men gick till den anvisade
dörren.
Ett par koppar stodo på en bricka, på tarfligaste sätt serveradt,
och några trasiga skorpor, upplagda tillsammans med tjocka,
litet torra hvetebrödsskifvor, utgjorde de ätbara föremålen.
Gamla Karin kom in med kaffepannan och hällde i kaffe åt dem.
– Drick nu, och gapa inte längre, sade hon barskt.
– Här brukar alltid »fröken» och jag äta, sade herr Bergström
inledande. Det brukar så ofta vara nya fröknar så...
Maud drack motvilligt och utan försök till samtal – hon började
finna allt detta litet konstigt, minst sagdt.
– Hvem är fru Blomström i sig själf? frågade hon slutligen tvärt.
– Hon lär vara någon .. dotter till en skräddare i Skåne-trakten.
Hon kom hit upp som barnflicka, medan ännu gamla frun
lefde – för se, disponenten har varit gift två gånger ... och så
gifte han sig med Amalia – vi minns lite hvar så tarflig hon var,
då hon kom, och nu är ingen så fin i hela socken som frun.
– Aha! Det kan jag tro! – sade Maud med en klarnande blick.
Efter en lång, gäll ringning, som herr Bergström förklarade vara
en signal till fröken, reste hon sig och gick efter anvisning två
trappor upp.
I ett litet rum åt norr, i skarp kontrast till nedre våningens
förgyllda glans, både tarfligt och ej särdeles propert hållet, fick hon
se tre små barn, i Mauds tanke nästan jämnstora. Omornade och
ovana vid vänlighet företedde de just ej någon så glad syn för
en ung flicka, hvilken aldrig i lifvet ägnat sig åt barnavårderskans
pröfvande och maktpåliggande kall.
Men Mauds goda hjärta började snart förestafva henne, hvad
som här var att göra.
Hon började därför att språka helt förtroligt med dem alla
tre, icke på sådant sätt, som om hon själf vore en gammal erfaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
